Summa sidvisningar

torsdag 17 april 2014

Skräcken

En liten duns. Hjärtat i halsgropen. En halv sekunds tystnad, sen gallskriket. Och det dåliga samvetet.

Nu är dagen här, som jag har oroat mig för. Dagen då Malte är för rörlig för att ha i vaggan, då han ormar sig över kanten och faller i golvet. 

Jag var på väg i säng igår, så jag lade Malte i vaggan och gick för att borsta tänderna. Det gick kanske en minut, sen kom dunsen. Jesper hade tittat bort i max ett par sekunder, men det var minst en sekund för mycket. Det gick bra, han blev nog mest rädd. Och vi också. Men vi kommer såklart vara extra uppmärksamma om han beter sig konstigt, kräks eller något sånt.

Som jag sa igår hade jag knappt sovit alls natten till igår. Så som ni förstår var jag rätt däckad inatt. På morgonkvisten var Malte hungrig och jag lade honom vid bröstet. Sen slumrade jag till. Och vaknade av dunsen... Min första tanke var "det här är ju inte sant".

Så nu måste vi komma på en lösning så han inte kan ramla ur. Det lutar åt att vi tar bort långsidan på spjälsängen och ställer den kloss mot vår. Och vaggan får vi nog ge upp helt.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar