De flesta barn har en period då de kan allt och ska göra allting själv. Mackor ska smöras över hela köksbordet, kläder ska tas på bak och fram och tänder ska borstas så tandkrämen yr.
Melker har sen ett tag tillbaka haft en "kan inte"-fas, framförallt när det gäller påklädning. När han kommer in utifrån står han i hallen och skriker KAN INTE eller MAMMA KAN tills vi hjälper honom av med ytterkläderna. Vi försöker såklart övertala honom att försöka själv, för vi vet ju att han kan, men då slänger han sig på golvet med ett gallskrik och krokodiltårarna strömmar. Samma vid påklädning, både vanliga kläder och ytterkläder.
Hur hanterar man det här? Ingen aning egentligen, vi har gjort lite olika beroende på hur bråttom vi har. Ibland klär vi helt enkelt av/på honom, ibland försöker vi "lura" honom genom att säga "vi hjälps åt" och sen typ hålla i kragen medan han gör allt själv eller prata honom igenom det och visa hur han ska hålla händerna. Det är påfrestande, och det känns som att vi har en Jenka pågående (ett steg (hopp) fram, ett tillbaka, tre fram).
But this too shall pass, hoppas jag. Det finns ju inte så många 15-åringar som måste bli av/påklädda av sina föräldrar. Så tänker jag för övrigt kring det mesta som strular kring barnen. Jag tror man håller sig mer mentalt stabil på det sättet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar