Summa sidvisningar

onsdag 30 april 2014

Valborg

Just nu sitter jag och Jesper på It's only rock 'n' roll och väntar på att Lonesome Pete ska börja spela (borde ske när som helst) och känner oss gamla och trötta som inte riktigt uppskattar den här kroggrejen längre (helt ärligt har jag nog aldrig riktigt uppskattat kroggrejen). 

Vi är mest bara här för att lyssna på Peter (Lonesome Pete alltså) eftersom han är med i mitt band och vi längtar redan hem. 

Dagens snöväder gjorde oss lite opeppade på att fara till majbrasan på baggböle herrgård som vi hade tänkt, så vi for helt enkelt hem till mamma och pappa och käkade spaghetti och köttfärssås istället. Melker sover över där inatt så vi får lite lugn och ro (och tydligen chansen att hänga på krogen..).


Malte är med såklart, och otroligt intresserad av våra bordsgrannar. Han brukar ändå vara vaken den här tiden, så han verkar inte särskilt störd av att hänga på krogen med oss istället för att vara hemma.


Direkt efter den här bilden togs började Peter spela, så då åkte hörselkåporna på! Lite ordning får det vara. 


tisdag 29 april 2014

den stora bitterhetens dag

Jag vaknade arg imorse. Rentav rosenrasande.

Jag hade haft en dröm. En såndär dröm som inte känns som en dröm, utan där omgivningen och människorna som är med stämmer såpass bra att det skulle kunnat vara verklighet.

Jag drömde att jag och några kompisar var ute i mina föräldrars stuga. Mitt ute på gräsmattan där ligger ett stort stenblock. Där hade vi lagt ut filtar och låg och solade. Då såg helt plötsligt att Jesper också var där, borta vid stugan. Och hans ex-flickvän var med honom.

Han visade henne runt, hon styrde en barnvagn i ljust jeanstyg och lite då och då rörde de vid varandras händer som om de ville hålla varandra i handen men inte vågade. Jag såg även hur de pussades när de trodde att ingen såg. De verkade inte veta att jag var där alls, men det var andra människor där så de vågade väl inte göra något helt öppet. Men jag visste att bebisen i barnvagnen var hans.

Jag kan fortfarande känna hur raseriet växer inom mig när jag tänker tillbaka på det. Just innan jag vaknade stod jag i drömmen och skrek åt dem båda två.

Jag hade tårar i ögonen när jag vaknade och ville helst bara slå någon. Klockan var 05.30 och det var Melker som väckte mig genom att komma inspringande i vårt rum och ropa: Mamma! Göra macka!

Malte hade hållit mig vaken tills klockan var över midnatt, samt vaknat två gånger för mat under natten.

Dagen blev inte särskilt mycket bättre än så. Jag hade planerat att få sova en aning då Melker var på förskolan, men Malte var vaken hela tiden. Utom i ca 20 minuter då han sov i min famn. När jag la ner honom hann jag inte ens starta micron för att värma min lunch innan jag hörde honom böka runt igen.

Efter att ha ätit lunch med Malte skrikandes i gåstolen (jag försökte ha honom i famnen men då han inte var stilla gav jag upp efter den tredje gången då han nästan föll i golvet) så var det dags att hämta Melker.
Sen följde en eftermiddag av trots. Tjohoo precis vad jag behövde.

Droppen blev då Melker hade hoppat runt i vardagsrummet i 2 timmar och jag precis hade fått Malte att somna i min famn igen. Melker studsade i soffan och jag hann precis stoppa honom i luften, med hans armbåge ca 2 cm från Maltes huvud. Hade jag inte fångat honom hade han träffat. Jag röt till ganska rejält och började gråta av trötthet och frustration. Då blev det lite lugnare en stund, tills Jesper kom hem.

Jag tycker inte om att må såhär. Jag känner hur jag blir arg för allt, hela tiden. Jag har en kär vän som just nu befinner sig i Tyskland på turné med ett band vi båda gillar. Jag har frågat flera gånger om jag får vara med och spela med dem då jag känner nästan hela bandet, men alltid fått höra att de redan är för många. Detta var alltså innan min vän började spela/sjunga med dem. Nu vill jag vara glad för min väns skull, men jag känner bara bitterhet. Speciellt som spelningen med bandet blev inställd.

Att känna sig såhär otillräcklig driver mig till vansinne. Det känns som att jag inte kan någonting. Alla auditions jag har gått på till diverse körer, spex, musikrelaterade grejer, allt sånt har tackat nej. Jag duger inte. De vill inte ha mig. Att dessutom känna att man är otillräcklig som mor och som fru. Att veta om en massa saker som behöver ordnas och göras men inte ha tillräckligt med energi. Eller helt enkelt vara för lat.

Jag har sökt till ssk-programmet till hösten, men jag vet inte än säkert om jag vill gå utbildningen eller inte. Är det då värt tiden, energin och studielånen som krävs? Vill jag bli sjuksköterska? Har jag ens det som krävs för att klara av utbildningen? Det är kanske den största skräcken med det hela. Redan för 3 år sen när jag började utbildningen kämpade jag. Det är inte min stil. Inte mitt sätt att skriva, att uttrycka mig. Nog kan jag prata för mig, och uttrycka mig i text. Men när det ska vara uppsatser, skrivuppgifter och liknande så tar det bara stopp. Jag får inte ur mig någonting vettigt. Och nu var det dessutom så länge sen så jag tror att jag har glömt det lilla jag kunde.



Jag gör verkligen så gott jag kan, men det känns inte som att det är tillräckligt. Jag vill ju ge dem allt. Melker, Malte och ja, Jesper också. Jag vill så mycket, men räcker inte till. Jag vet inte vem jag är längre.

måndag 28 april 2014

Skulle ha varit ett nytt försök, men...

Jag hade tänkt göra ett nytt försök på inlägget från i fredags som jag råkade klanta bort, men då Malte har vägrat att sova ikväll och istället spenderat all tid mellan kl 19-22 på att bita på mig eller göra diverse gymnastiska övningar i mitt knä så får ni nöja er med mina ben istället (världens längsta mening?). 



Jag vette sjutton vad jag har sysslat med på senaste, men jag tror att mina ben har varit i slagsmål... Det största blåmärket fick jag när jag spelade tamburin i torsdags, i övrigt har jag ingen aning..

söndag 27 april 2014

Brunch, shopping och familjemys i finvädret

 Jag, Rebecca och Frida hade bestämt att vi skulle äta brunch idag. Vi hade tänkt gå till Plaza, men det var så himla mycket folk där, så vi fick inte plats. Istället fick det bli hotell winn, och det var då lika bra det, för jag tyckte det var bättre på winn än sist jag var på Plaza. 

Oj vad vi åt. Och så gott det var! Nästa projekt här hemma blir göra egen müsli (eller egen yoghurt, som jag, i mitt amningsförvirrade tillstånd, sa först) tror jag bestämt. 

När vi hade ätit klart gick vi en sväng genom Utopia. Jag köpte en Body Sorbet från body shop, för den var så himla skön på huden och luktade så gott. 


Vi gick även in på Hallbergs och valde två nya berlocker till mitt armband som jag fick av Jesper för 3 jular sen. Nu har jag en berlock för oss var i familjen, en för vårt bröllop och en för graviditeterna. 


Kan ni gissa vilken berlock som symboliserar vad?

Nu sitter vi i solen på innergården, barnen gungar och leker, jag sitter och bloggar på en bänk. En bra dag överlag :) 



Jag kände mig lite sådär somrigt fräsch och snygg, så maken fick ta ett kort :)
Man kanske borde ha högklackat och klänning/tunika oftare. Jesper verkar hålla med mig ;)

lördag 26 april 2014

En körig dag..

Två körkonserter på samma dag närmare bestämt. Klockan 15 lämnade jag det Hellman-ska hemmet med siktet inställt på tegs kyrka (med en liten detour på vägen för att hämta upp Amanda. 

Totalt var det kanske ca 100 körsångare. En del av oratoriekören, vi (jag tror vi var 6st?) ur Turbulens, och så fyra körer från Vasa. Två damkörer, en dubbelkvartett (alltså 8 personer, två i varje stämma) och en blandad kör.

Det var riktigt roligt! Vi sjöng typiskt våriga/somriga sånger, vintern rasat, en vänlig grönska, uti vår hage och lite sånt. Sommarpsalmen var vår sista sång. När vi sjöng den första raden i sista versen slutade plötsligt Jonas dirigera och gick och satte sig för att lyssna istället, den lilla lurifaxen... Det gick bra ändå, men nog var vi ruskigt förvirrade där en stund.

Jag älskar när Jonas dirigerar, för han är så lätt att följa. Det är synd att han oftast måste spela piano när vi sjunger, det hade varit jättetrevligt om han dirigerade oftare.

Malte var snäll som vanligt. Under repetitionen var han med Amanda och hälsade på altarna, sen sov han igenom nästan hela konserten. Näst sista sången vaknade han och snälla Annie (som jag hade bett hålla ett öga på honom) gick runt med honom i en stund tills vi var klara.

När konserten i tegs kyrka var slut bar det av till stadskyrkan. Där pågick nämligen en annan konsert, framförd av en koptisk kör med ungdomar och vuxna från lite alla möjliga delar av världen. Ursprungligen härstammade de alla från Egypten dock. 

Det var ett riktigt häftigt framförande! Musiken klingade distinkt egyptisk och sången var både på engelska, arabiska, franska och säkert ännu fler språk (jag tror att jag hörde någon säga tyska och koptiska också, men jag är inte helt säker). Det var inte helt lätt att hänga med, även fast vi hade häften för att hjälpa oss hänga med. Det kändes ganska lagom att komma dit i pausen, då det var ca 1 timme kvar. I alla fall jag blir lite trött i huvudet av den typen av musik och av att lyssna efter vilket språk som sjungs och försöka hänga med vart i häftet vi befann oss (om Jesus var uppstånden än eller inte, kunde ju vara roligt att veta).



Otroligt trevliga människor! Vi var inbjudna att äta middag med dem igår på KFUM där de bodde under sitt besök och jag hade det supertrevligt. Malte fick många nya fans, många pussar och folk som ville ta kort på honom.
Han var helt slut när vi kom hem, både idag och igår. Tror jag det, otroligt många intryck att ta in på en gång. 

Nästa vecka får bli lite lugnare, för nu har jag haft något inplanerat varenda dag hela den här veckan!

På onsdag, alltså valborgsmässoafton, är det förresten tänkt att bandet jag är med i ska spela på carlskyrkans valborgsfirande. Ni som vill är hemskt välkomna dit! Jag vet dock inte än när vi ska spela, jag återkommer med en tid!


Jag hann med lite bus med mina favoritpojkar idag också, innan jag och Malte for till kyrkan.

fredag 25 april 2014

Många färgglada svordomar...

Jag hade skrivit ett jättelångt inlägg om något som är otroligt stort och viktigt i mitt liv. Sen gick jag ur appen för att leta efter en bild. När jag gick tillbaka var allt jag hade skrivit borta... Tydligen autosparar inte appen, som internetsidan gör... Det ska jag försöka komma ihåg, för det här sög. Nä, nu blir det godnatt...

torsdag 24 april 2014

Förlossningsberättelse, Maltes födelse.

Idag är det 6 månader sen Malte föddes. Jag kan inte fatta att han redan är ett halvår gammal. Det är helt galet. Jag fick i uppdrag av min Aurora-barnmorska att skriva en anonym förlossningsberättelse, dels för att bearbeta händelsen, dels som de kunde spara på förlossningen och lära sig av. Jag har nu, 6-månadersdagen till ära, gått igenom den och skrivit om lite (det låter trevligare om det står Jesper istället för min man till exempel) och tänkte nu publicera den här.

VARNING! Det är en ganska grafiskt beskrivet och om du är känslig kanske det är bäst att låta bli.


Klockan var 11 på förmiddagen den 24/10. Jag var höggravid och hade gått över tiden med 13 dagar. Jag var trött, hade ont och hade svårt att sova på nätterna. Jag ville bara att den här graviditeten skulle ta slut, och hade längtat efter det länge.
Jag satt framför min dator och klickade runt på facebook när det började göra ont på ett annat sätt än tidigare, mer intensivt och på en gång väldigt regelbundet, ca var 3-4 minut. Klockan är då 11.30 ungefär.

Jag funderade på att lägga mig i ett bad, men vi skulle snart fara till däckfirman och byta till vinterdäck, så det hanns inte med. Jag väckte maken och vi åt lunch tillsammans. Jag kunde nästan inte äta för smärtan kom hela tiden, med bara ett par minuters mellanrum. Vi velade ett tag fram och tillbaka hur vi skulle göra med däckbytet, men bestämde oss för att fara i alla fall.

På däckfirman stod jag och höll i mig i disken vid varje värk och ringde till förlossningen. Vi fick veta att vi är välkomna in när vi vill. Och in ville vi, så snabbt som möjligt. Personalen på däckfirman var snälla och satte in extra personal på vår bil så vi skulle bli klara snabbt. Ett par dagar efter att sonen fötts fick jag höra av min pappa att de hälsade så gott och sa grattis till tillökningen.

Så for vi in till förlossningen. Vi kom in strax efter kl 13 och möttes av en energisk barnmorska, som var med oss under hela förlossningen. Hon undersökte mig och upptäckte att jag var öppen 6 cm! Helt otroligt, det hade jag aldrig kunnat ana. Vi fick komma in till ett förlossningsrum på en gång och jag bad om att få bada. Rebecca var med och höll mig sällskap medan Jesper ordnade så hans föräldrar kunde hämta Melker på dagis. Badet var fantastiskt skönt och trots värkarna kändes det som att jag kunde slappna av.

Efter badet kopplade barnmorskan in lustgasslangarna åt mig och jag trampade runt med gåbord och andades lustgas. Vi testade även knäpress under tiden jag var tvungen att ligga ner pga CTG-mätning. Det fungerade riktigt bra och gav Jesper och mig något att fokusera på, vilket kändes skönt. Så tuffade det på, jag öppnade mig ungefär 1 cm i timmen och när jag var öppen 9cm bestämde vi tillsammans med barnmorskan att hon skulle ta hål på hinnorna för att skynda på förloppet lite. Vattnet var inte helt klart, utan brun-gult, så CTGn fick sitta kvar.



Värkarna fortsatte att bli mer och mer intensiva, och ibland kändes det som att en ny värk började innan den före slutat. Fram till nu hade jag kunnat dricka, kolla facebook i mobilen och prata lite, men nu låg jag bara och andades lustgas. Jag fick påminna mig själv om att andas vanlig luft ibland, men jag hann knappt ta bort masken så var jag tvungen att sätta dit den igen. Barnmorskan beslutade att sätta ett syntocinondropp, för nu skulle den här bebisen ut! Hon ökade även koncentrationen på lustgasen.

Jag hade beställt pannkakor till middag, men vid middagstid hade jag så ont att jag inte kunde äta och vid något tillfälle kräktes jag. Då hade bebisen rört sig nedanför spinae, efter att under hela förloppet legat med huvudet vid bäckenöppningen. Kl 18 började krystvärkarna. Jag upplevde det som att jag skrek rakt ut varje gång jag krystade, men i själva verket lät det  mer som en stönande suck. Vid något tillfälle kom det in fler människor i salen. En undersköterska hjälpte mig att hålla lustgasmasken, Rebecca hjälpte mig att hålla huvudet mot bröstkorgen, två personer tryckte på magen för att det skulle gå lättare, en person la en varm handduk mot mitt underliv och barnmorskan instruerade mig när jag skulle krysta och höll emot så jag inte skulle spricka.

Efter ungefär 25 minuter av krystande föddes vår son. Äntligen.
Han tog ett par sekunder på sig att skrika, för många enligt mig, så jag utbrast ”men kan du skrika lite tack!”. Precis då började han skrika. I efterhand har jag sett på videon från födelsen att det var 25 sekunder, men det kändes som en evighet. Senare vägdes han in på 5340g och 56cm. Stor kille.



Så långt allt väl. Nu började problemen. Moderkakan ville inte lossna. Efter att vi hade avvaktat ett tag och ökat på det värkstimulerande droppet satt den fortfarande som berget. Helt plötsligt sa det plask och jag blev alldeles blöt om fötterna. Jag frågade ”kom moderkakan nu?” men nej, det var bara blod. Jag minns att jag tänkte ”det kan inte vara bra” och ”jag har foten i en pöl av mitt eget blod, det har jag nog aldrig haft förut”. Barnmorskan kallade på doktorn och det kom in en massa folk i rummet igen. Jag fick 4 tabletter Cytotec per rectum, de hängde ett atonindropp och satte en nål i andra armvecket. Jag fick även 1ml Methergin intravenöst.

Någonstans mitt i denna frenetiska aktivitet kom läkaren in i salen. Jag kan inte ens minnas att hon presenterade sig, men min man säger att hon sa något namn som han inte hann uppfatta.
Jag hann knappt registrera att hon kommit in i rummet så hörde jag undersköterskan som står vid min huvudända säga ”ska hon inte ha lustgas?”. Sen gjorde det ont, fruktansvärt ont, då läkaren tryckte upp hela sin hand i mitt underliv. Undersköterskan skyndade sig att koppla klart lustgasslangarna då någon hade hunnit ta ut de gamla slangarna tidigare i tron om att de inte behövdes längre.

Jag fick lustgas till sist, och läkaren gjorde flera försök att plocka ut placentan. Det gjorde ondare i underlivet nu än det gjorde under krystandet. Undersköterskan som höll lustgasmasken var underbar och hjälpte mig att andas lugnt, räknade andetagen och gav mig lite vanlig rumsluft då och då så jag inte skulle bli alldeles snurrig (fast det blev jag ändå).

Till sist (efter lite för många försök om man frågar mig, och även barnmorskan kommenterade på det efteråt) ger läkaren upp. Det bestämdes att de skulle kalla på narkosen och jag skulle sövas. I förbifarten nämnde någon epidural istället men jag sa ”Söv mig! Jag orkar inte mer!”.

Jag frös och frossade något hemskt. Jag kunde nästan inte ligga still pga frossan. De lade på mig flera täcken, men det hjälpte inte. Tankarna snurrade vilt i mitt huvud. "Jag har aldrig sövts förut. Tänk om jag inte vaknar igen. Tänk om jag ska dö nu." Jag tittade på Jesper som satt med vår alldeles nyfödde son i famnen och såg orolig och lite vilsen ut. Jag tänkte på Melker som är hos sin farmor och farfar. "Tänk om jag aldrig kommer få se honom igen."

Då kom narkosläkaren in i salen tillsammans med två elever. Han var lugn och kändes väldigt trygg. Han pratade lugnt med mig och fick mig att känna mig lite lugnare. Han ställde en hel del frågor som jag inte minns längre och svarade på mina frågor som jag inte heller minns. Jag fick andas syrgas i en mask och till sist sövde de mig. Operationen tog 37 minuter. I operationsberättelsen står det: ”placenta utförskaffas med stor svårighet, men fullständig”.

Jag vaknade på uppvaket drygt en timme senare. Allt gick bra. Jag överlevde. Efter ett par timmar på uppvaket och ytterligare några på förlossningen (då vi fick den klassiska fikabrickan och jag fick mina pannkakor!) fick vi till sist komma till BB och sova.



Jag mådde dåligt och kände mig väldigt liten och ledsen under lång tid efter förlossningen. Jag kände mig oerhört överkörd av läkaren under placentalossningen och hon var dessutom oerhört defensiv när jag pratade med henne på BB efteråt. Hon pratade hela tiden om rutiner och protokoll när jag försökte förklara hur utsatt och rädd jag kände mig. Hade hon bara sagt: ”jag ber om ursäkt att det kändes så för dig, men jag bedömde det som nödvändigt att hantera situationen som jag gjorde” hade det kanske känts bättre.

Barmorskan skrev en avvikelse mot läkarens agerande och efter lite samtal med överläkaren på spec-mvc har jag fått en ursäkt från henne att jag kände mig otrygg i hennes bemötande.
Jag har även gått på flera Aurora-samtal för att få hjälp att bearbeta den här ganska traumatiska upplevelsen, så jag inte ska få en panikångestattack om jag blir gravid igen. Idag känns det ganska avlägset, men inte omöjligt, att tänka sig fler barn. Det är dock inte det minsta aktuellt i nuläget, två räcker gott och väl.


Mina fina pojkar, på BB :)

onsdag 23 april 2014

orkeslösheten, barnvagnsmarschen och latheten

Jag är i en liten bloggsvacka just nu. Ingenting känns riktigt intressant, och även det som känns intressant vill inte riktigt formuleras som jag vill.
Jag kanske är i lite av en svacka överlag. Jag är trött, tålamodet är kortare än vanligt och jag känner mig allmänt stressad, hela tiden. Semester, vore trevligt.

Idag gick vi i barnvagnsmarschen i alla fall. Det kändes nästan lite nostalgiskt, som i högstadiets första maj-tåg. Fast med barnvagn, då. Norrlandsmammor och RFSU har gjort ett jättebra jobb med att arrangera det hela.

Här håller Jessika tal på Rådhustorget, i ett tappert försök att överrösta ljuden omkring; en man som spelade dragspel och den där blåa skyliften som man ser i bakgrunden. Hon gjorde det riktigt bra och i alla fall där vi stod hördes precis vad som sas.


Jag har suttit och tittat på biggest loser ikväll, och egentligen är det ju helt sjukt när de blir missnöjda med typ 2,3kg viktnedgång på en vecka. Helt galet. Jag hade också velat ha en personlig tränare som peppar en att orka lite mer när en tror att energin är slut. För det är den oftast inte.

Jag har inte tagit mig iväg till iksu på flera veckor. Jag har en massa ursäkter och undanflykter, men egentligen handlar det om att jag är för lat. Jag har även fuskat lite för mycket med maten på senaste. Det måste det bli ändring på.. Jag måste ta mig ur den här svackan, komma upp på topp igen.

Jag vet bara inte riktigt hur.

tisdag 22 april 2014

Tisdag

Omelett till lunch, med falukorv, senap och dragon i. Tänkte he på lite ost också, men jag glömde bort det innan jag kom dit. Helt ok lunch faktiskt! Jag la till en avocado och lite gurka också. 

På eftermiddagen gick vi ut på gården en stund och pratade lite med våra grannar Sandra och Stefan. Vi blev inbjudna på grillfest på lördag, det blir trevligt :) 

Jag har även hunnit med att repa med både kören och bandet. Malte hängde med som vanligt, i selen. Han var ovanligt grinig idag, troligtvis för att han knappt sov alls på dagen idag, mer än små powernaps.

Nu sover övriga familjen, så jag ska göra detsamma. Imorgon blir det barnvagnsmarsch!

måndag 21 april 2014

sol i stugan, kvällsvemod och grubblerier

Vi har haft en jättehärlig dag i Rickleåstugan med mina föräldrar. Melker har vandrat i bergen kring stugan, lekt med en vindflöjel, blåst bubblor och allmänt röjt runt sådär som han gör. Malte har gungat för första gången (mycket uppskattat) och ålat runt på golvet i stugan. 



Vi har även grillat korv över öppen eld och fikat slabang. Vädret har varit fantastiskt, även om det blåste lite kallt. Så länge man höll sig i lä var det rena sommarvärmen. 


Såhär på kvällen vänder sig tankarna mot det något mer negativa. Grubblerierna är många. Vad vill jag egentligen med mitt liv? Jag har sökt till sjuksköterskeprogrammet termin 3, men är det verkligen det jag vill? Är det värt att spendera tiden och pengarna (i form av studielån) om jag inte är helt säker?

Vad ska Jesper jobba med? Kommer vi ha råd med allt vi behöver/vill ha i framtiden? Jag drömmer om en bostadsrätt eller ett eget hus, men det känns otroligt avlägset när man inte ens lyckas spara ihop pengar till en ny dator när den gamla ger upp.

Vi har länge haft turen tack vare mina snälla föräldrar att ha en bil som vi endast betalat bensinen för. Nu börjar den sjunga på sista versen, eller i alla fall behöva en rejäl upprustning. Som vi antagligen inte har råd med, och det känns fel att ta emot från föräldrarna när de redan har låtit oss ha den så länge och betalat försäkring, skatt osv för den åt oss. 

Det har varit lite löst prat om att vi skulle köpa Jespers farmors bil, då hon använder den väldigt lite och det skulle antagligen vara billigare i längden för henne att åka taxi eller typ färdtjänst istället. Men frågan är ju om vi har råd med det.

Just nu är det så mycket små, jobbiga tankar som snurrar runt i mitt huvud och jag vet inte vart jag ska börja. Jag känner hur tårarna samlas i ögonen, men jag vet inte ens riktigt vad det är som gör mig ledsen. 

Jag har världens finaste familj, släkt, vänner och närstående i allmänhet, och en hel massa i-landsproblem. Egentligen är jag lite less på mig själv, på att jag inte kan stress av och njuta av det jag har istället för att grubbla. Men det är lättare sagt än gjort.

Jag hatar att inte veta, att inte ha en plan. 

Nu rinner de där dumma tårarna nerför kinderna. Jag hoppas att Malte vaknar snart så jag får krama på honom. 

Mina barn, mina underbara barn <3


Tyvärr blev Melker lite suddig, men de var så fina där under bordet, så jag var tvungen...

söndag 20 april 2014

Sist, trötta men glada och bilproblem

Sååå, det där med påsktävlingarna... Jag kom inte sist! Det gjorde Jesper. Jag kom NÄST SIST! Score!
Haha, tur att man kan skratta åt eländet i alla fall :P Och vi har ju väldigt tur i kärlek för att väga upp hur sämst vi var i tävlingarna ;)

Jag vann dock ett parti skip-bo igår kväll, Jesper vann två. Jag vet inte hur det går ihop, men jaja.

Det var 2 trötta barn vi hade med oss hem från stugan i eftermiddags. Malte hade somnat innan vi ens han lämna grusvägen från stugan (ca 1km), Melker innan vi kom ut till E4an (kanske 4km). Båda sov hela vägen hem, Melker väckte vi när vi var framme, Malte sov kvar i babyskyddet i ytterligare 1 timme eller så.

På vägen hem hade vi lite problem. "Vår" bil (egentligen mina föräldrars, men det är i stort sett bara vi som använder den för tillfället) har lite svårt för vissa hastigheter. Vi gissar på att det har med den automatiska växellådan att göra. Mellan ca 40-50km/h vill den inte riktigt gasa upp i hastighet som den ska, framförallt om det är lite uppförsbacke. Samma sak vid 80-90km/h. Detta är lite problematiskt, som ni kanske kan förstå, när man kör på en väg där man borde köra 110 och bilen vägrar gasa upp över 60. När man har en hel del andra bilar bakom sig...

När vi var på väg hem från stugan idag började den dessutom låta märkligt och lukta skumt. Känns lovande inför nästa tripp som är planerad till imorgon, till mina föräldrars stuga i Rickleå. ca 5 mil. Och så tillbaka hem igen, förhoppningsvis.

Jag ringde mina föräldrar för att se om det finns någon annan lösning på hur vi ska ta oss dit, då jag inte riktigt litar på att vi kommer ta oss hela vägen dit och hem. Vi får väl se. Annars får de väl bogsera oss eller något.


lördag 19 april 2014

En bra natt, modersstoltheten och påsktävlingar.

Nu befinner vi oss alltså i svärföräldrarnas  stuga i Kitjavanviken i Nordmalingsfjärden. Natten har varit helt fantastisk! Vi kom i säng i bra tid, Malte vaknade 2 gånger och åt, Melker sov till 8.20! Jag känner mig mer utvilad än på flera veckor :)

Igår fick Malte en päronbit att gnaga på vid lunchen och fick faktiskt i sig några små bitar. Nu till frukosten fick han lite banan. Den här blw-grejen verkar vara en bra grej för honom, han verkar tycka att det är jättekul att stoppa saker i munnen och försöka komma på hur man ska göra när man tuggar och sväljer. 



Hittills har Malte bara ålat baklänges. Det verkar lättare så. Men nu på morgonen när Britt-Marie lade honom på golvet och ställde ner ett duplofår framför honom så lyckades han faktiskt häva sig framåt, några cm åt gången.

Mammas duktiga kille <3

Nu far han runt på golvet, hit och dit, fram och tillbaka. Det påminner mig om någon som övningskör som ska lära sig att fickparkera. Men framåt går det, framförallt när han har ett mål att sträva mot.


Nu är det alldeles strax dags för årets påsktävlingar. Jag har kommit 2a 2 år i rad, nu kör vi tredje gången gillt!



fredag 18 april 2014

Det här med att packa...

Egentligen är jag nog en ganska organiserad person. Åtminstone på det sätt att jag tycker om att ha koll på vart jag har saker, gärna skriver listor och sådär. Men... Så fort vi ska fara någonstans blir det alltid kaos. 

Idag var det kanske lite värre än vanligt, då jag som vanligt har sovit dåligt och det känns som att jag har ett moln i huvudet. Vi sitter i bilen just nu på väg till svärföräldrarnas stuga i Kitjavan för att fira påsk. Vi hade inte packat en pinal förrän imorse... Tack och lov att vi hade tvättat i alla fall!

Men vi är i alla fall rätt effektiva. På tre timmar gick vi från helt oförberedda med 2 barn i pyjamas och nattens blöjor och en mamma som precis klivit ur duschen till sittandes i bilen med så mycket packning att det ser ut som att vi ska flytta. 

Såhär blir det jämt! Vi springer runt som yra höns och frågar varandra tusen frågor om vad som redan är packat, om vi borde packa det här eller det här, om barnen har tillräckligt med blöjor, om vi har glömt något (mest troligt är svaret ja). 

Jag blir väldigt stressad av såna här situationer, och oftast på dåligt humör. Ett tag stod jag och Jesper i sovrummet och eh.. Diskuterade livligt.. huruvida de kläder som Melker hade valt att ta med dög eller inte. Melker själv stod bredvid oss och skrek "sluta bråka!"

Mitt i allt kom vi på att vi hade tänkt fixa ny musik till bilen också, så det började vi med under tiden vi packade...

Som sagt, kaos.

Och varje gång lovar jag mig själv att det ska bli annorlunda nästa gång. Att vi ska planera, lägga fram, skriva listor och inte stressa ihjäl oss. Det återstår att se om vi lyckas eller inte..

Men nu är vi på väg i alla fall!

torsdag 17 april 2014

Skräcken

En liten duns. Hjärtat i halsgropen. En halv sekunds tystnad, sen gallskriket. Och det dåliga samvetet.

Nu är dagen här, som jag har oroat mig för. Dagen då Malte är för rörlig för att ha i vaggan, då han ormar sig över kanten och faller i golvet. 

Jag var på väg i säng igår, så jag lade Malte i vaggan och gick för att borsta tänderna. Det gick kanske en minut, sen kom dunsen. Jesper hade tittat bort i max ett par sekunder, men det var minst en sekund för mycket. Det gick bra, han blev nog mest rädd. Och vi också. Men vi kommer såklart vara extra uppmärksamma om han beter sig konstigt, kräks eller något sånt.

Som jag sa igår hade jag knappt sovit alls natten till igår. Så som ni förstår var jag rätt däckad inatt. På morgonkvisten var Malte hungrig och jag lade honom vid bröstet. Sen slumrade jag till. Och vaknade av dunsen... Min första tanke var "det här är ju inte sant".

Så nu måste vi komma på en lösning så han inte kan ramla ur. Det lutar åt att vi tar bort långsidan på spjälsängen och ställer den kloss mot vår. Och vaggan får vi nog ge upp helt.


onsdag 16 april 2014

dyrt blev det

Sommaren 2012 var vi i Karlsborg och hälsade på Jespers morfar. På vägen hem lyckades min kudde bli kvar på bilens tak efter att vi hade stannat och ätit. Sen dess har jag inte haft en kudde jag varit nöjd med och har ofta ont i nacken.

Jag fick ju en summa pengar av mormor för ett tag sen, och det kändes som en ypperlig sak att spendera en del av pengarna på. En riktigt bra kudde. Typiskt en sån där sak som man inte unnar sig annars.

Vi tog alltså en sväng till Sängjätten, där vi även köpte våra nya sängar i somras. De är så himla trevliga och hjälpsamma där, och mycket riktigt hann vi knappt fram till kuddarna innan vi fick frågan om vi behövde hjälp. Det togs tacksamt emot, då jag tycker det här är en hel djungel.

Jag fick prova 5 olika kuddar, och såklart föll jag för den dyraste... Typiskt..

Då kom dock expediten med förslaget att jag kunde få köpa deras visningsexemplar med 15% rabatt, så då slog jag till. Det var egentligen ingen av de andra kuddarna som var ens i närheten, så det fick bli så helt enkelt. Det var ju bara att tvätta överdraget, så var den som ny. Och 3 (eller var det 5?) års garanti om det skulle vara något.

Det ska bli intressant att testa den ordentligt inatt.

Förhoppningsvis kan jag sova mer än natten till idag, då jag lyckades skrapa ihop ungefär 1,5 timme :P och så en liten powernap på eftermiddagen. Helt slut är jag, har gått som i dimma hela dagen.

Efter att vi hade ätit middag satt jag och Jesper kvar och pratade lite medan Melker gick och tvättade händerna. Efter en stund tror jag att vi båda insåg att kranen hade spolat rätt länge...
Det var en mycket blöt pojke och ett mycket blött badrum som mötte oss när vi gick för att kolla vad han höll på med. Han hade då tagit en sked och riktat vattenstrålen lite överallt, mest på sig själv och väggen bakom handfatet. Som tur var klarade sig tvätten som hängde på tork över badkaret och toapappersrullarna som står på nedersta hyllan.

Det är mycket tok som händer hemma hos oss just nu.. För det mesta är det roligt, som när Melker kastade en båt genom rummet och Jesper sa: nu blev ju båten ledsen.. och Melker plockade upp båten jättemjukt, kramade den och sa: hur gick det? slog du dig? älskar dig!

Gullungen..

Jag hade tänkt lägga in ett videoklipp här, men det gick inte att göra från mobilen och var krångligt att lägga över, så jag går och lägger mig istället.


tisdag 15 april 2014

Tatueringsfunderingar

Jag har ju en tatuering på höger ben sen tidigare, som jag är jättenöjd med.


Ursäkta bilden, den är från när tatueringen var nygjord och lite blank :P jag har bättre bilder någonstans, men hittar dem inte just nu!

Nu är jag i alla fall otroligt sugen på att göra en till, på samma ställe fast på andra benet. Min tanke är att fortsätta på Lejonkungen-temat, och göra en lejonunge och en tigerunge som leker tillsammans, i Disneyinspirerad stil. Eventuellt med barnens namn under, men jag har inte bestämt mig än till 100%.

När Melker var i magen och nyfödd kallade jag honom min lilla lejonunge (mest i mitt eget huvud) då han var beräknad precis på gränsen till att bli lejonets stjärntecken, och jag är lejon, så det blev så naturligt att kalla honom lejonunge. Dessutom fick han flera söta gosedjurslejon i present när vi låg på bb.

När Malte föddes fick han en fin liten tigerdräkt av sin faster (som han växte ur väldigt snabbt, tyvärr) men jag tänker ändå på honom som vår lilla tigerunge.

Jag tror dock att jag vill ha dem i mer klassiska lejon och tigerfärger den här gången. Det räcker med ett blå/lila lejon :)

Melker är väldigt bekymrad för att jag bara har ett lejon på ena benet, så han skulle nog bli nöjd om det dök upp ungar på det andra benet. Att det dessutom symboliserar honom och lillebror kan säkert uppskattas när barnen är större skulle jag tro.

Tyvärr är tatueraren som gjorde min första tatuering död, fick jag veta för ett tag sen. Så jag måste dels hitta en ny tatuerare, dels hitta någon som kan rita den åt mig (om inte tatueraren kan göra det såklart).

Någon som har tips och idéer?

måndag 14 april 2014

Noll egentid..

De senaste dagarna har Malte varit helt hopplös på kvällstid. Han är vaken och väldigt rastlös, men glad som få, så man kan knappt bli irriterad på honom. Han sitter inte still i famnen, vill inte ligga i vaggan, är han på golvet får vi heller ingen ro för att vi måste ha koll på honom hela tiden. 

Ikväll somnade han i bilen på väg hem från Röbäck, men vaknade när vi hade varit hemma i kanske 10 min. Sen har han kört stenhårt och är fortfarande vaken nu kl 23.10. Detta leder alltså till noll tid att göra något för ens egen skull, inte med fullt fokus i alla fall. 

Jag börjar bli lite less... Speciellt i kombination med att Melker vaknar tidigt. Ni fattar va.. En som somnar sent + en som vaknar tidigt = trött mamma...

I övrigt har det varit en trevlig dag. Vi for ner på stan medan Melker var på förskolan för att hitta en present till Jespers mamma som fyller år imorgon (men som jobbar då, så vi firade idag istället). Sen hämtade vi Melker och for till Röbäck. 

Malte ålade runt baklänges och drägglade ner golvet, Melker levde rövare. A good time was had by all.

söndag 13 april 2014

Vågen

Vågen har alltid varit min fiende. Den som säger den bistra sanningen. Den som skriker "fan vilken tjockis du är!" åt mig när jag som minst behöver det.

Idag är vågen helt ok. 

99,8kg... Det var inte igår.

lördag 12 april 2014

Busplaneten

Idag bjöd vi med oss barnens mormor och for till Busplaneten. 

Melker brukar ju fortfarande sova en stund på förmiddagen, men idag gick det bara inte. Jag försökte i över en timme. Till lunch åt han ett par bitar pytt i panna och ett halvt stekt ägg. Superbra uppladdning för några timmar lek!...



Malte somnade i vagnen innan vi ens hann komma in, sen sov han gott nästan hela tiden vi var där. Men han hann i alla fall med en stund i bollhavet på slutet.


Melker flängde runt som ett jehu som vanligt. Det var knappt att man kunde följa honom med blicken ens. Som tur var har han blivit så duktig på klättrandet så man måste inte vara inom en meters avstånd ifrån honom längre. Men vi hade såklart koll på honom och följde med runt hela tiden.

Till sist satt han stilla en liten stund i alla fall, för att äta glass, en delicatoboll och dricka en festis. Super, grabben, nu sockerladdar vi för resten av leken! Jaja, är det lördag så är det. 

Det var ett helt barnkalas där samtidigt som oss, och Nalle Puh kom och hälsade på! (Jag antar att det hörde till barnkalaset i alla fall.) Trots att Melker inte var med på kalaset lyckades han få sig en kram i alla fall.


När vi kom hem fick Melker ett päron och satte sig för att se på film i soffan. Jag tittade dit efter ett par minuter och såg att han satt och sov. Klart man blir trött efter en sån dag. Päronet hann han i alla fall äta upp först. 


De flesta bilderna i det här inlägget har min mamma tagit, låt dem stanna här tack!

fredag 11 april 2014

Frustration och trötthet.

Den här upphackade nattsömnen börjar tära på mig. Förut kunde jag oftast köra upp Jesper och Melker vid 7.30-8.00 ungefär, men nu verkar Malte ha gett upp det här med att sova hela förmiddagen och vaknar oftast vid 8.30-9.00, så det ger inte särskilt mycket extra sömn för min del.

Han har även börjat sova sämre på dagtid, sällan mer än 30 minuter eller så. Och jag vet inte säkert, men jag tror att Melker har börjat väcka honom med flit. Flera flera gånger de senaste veckorna har Malte precis kommit till ro och somnat så får Melker någon sorts glädje eller vredesutbrott, med väldigt högljutt resultat, så Malte vaknar igen...

Det är tur de är söta, de små liven och fyller våra liv med glädje större delen av tiden. This too shall pass. (Sa jag inte det för ett tag sen också?)

Imorgon gör vi ett försök att trötta ut barnen, med ett besök på busplaneten :)


torsdag 10 april 2014

En tur till stan med familjen, barnvagnsmarschen och ny förströelse

Vi gav oss ut på äventyr idag. Jag och Jesper packade ner pojkarna i syskonvagnen och tog bussen in till stan. Först blev det lunch på Max (Melker tjatade om chicken nuggets och pommes frites hela vägen), jag tog ett Lowcarb-mål med ramlösa och blev lite ställd när jag fick frågan om jag ville ha pommes till... Visst, man kan ju äta Lowcarbmålet bara för att undvika gluten, men nog tror jag att det är vanligare att man undviker kolhydrater, vilket det ju är hur mycket som helst av i pommes...

Det var riktigt gott i alla fall, även om minimorötterna som jag åt istället för strips inte riktigt var lika gott (men knaprigare!).

Vi hälsade även på Emmy, Jessica och Mellanie i Glashuset på torget där de delade ut information om Barnvagnsmarschen, vilket är ett event som går ut på att protestera och informera om mödradödlighet i världen samt sätta press på politikerna så rätt organisationer får mer bistånd.

Kopierat från Jessika Jäppinen i eventet Barnvagnsmarsch Umeå:

"Varje dag dör 800 kvinnor på grund av graviditetsrelaterade komplikationer,287 000 kvinnor dör varje år.

I utvecklingsländer är mödradödligheten den vanligaste dödsorsaken bland flickor mellan 15 -19 år.

Barnvagnsmarschens mål är att samlar människor för att:

- manifestera mot mödradödligheten i världen

- skapa opinion genom folkets stöd och därmed sätta press på politiker

Genom att underteckna FN:s milleniemål har världens länder förbundit sig att minska mödradödligheten med tre fjärdedelar till år 2015.

Situationen ser dyster ut och milleniemålet kommer med största sannolikhet inte att uppnås.

Kunskap om hur dödligheten minskas finns, men arbetet för att minska mödradödligheten kräver politiska prioriteringar.

Kvinnors rätt att bestämma över sin egen kropp, rätten till fri abort och preventivmedel är en kontroversiell fråga i EU, som nu dragit in sitt ekonomiska biståd till att stödja preventivmedel.

Att män och kvinnor engagerar sig i kampen för kvinnors sexuella hälsa och rättigheter hjälper!"



Läs mer om barnvagnsmarschen här



Jag tycker att det är ett fantastiskt initiativ som vi självklart kommer vara med på! Den 23/4 är det dags! (man är såklart välkommen utan barnvagn också!)
Jag själv hade antagligen inte suttit här idag om jag inte fått så bra hjälp efter födseln av mina småttingar, framförallt när Malte föddes.


När vi var färdiga på stan tog vi bussen hemåt, fast vi passerade vår vanliga hållplats och åkte med till ändhållplatsen, Strömpilen. Jag har nämligen varit ute efter ett spel till min 3DS ett tag nu, men det har varit slut där jag har frågat. Idag ringde jag till GameStop och frågade om de hade det inne, och se på titta, det hade de! Så nu har jag det i min ägo, Bravely Default! Jag har bara hunnit spela i kanske en halvtimme aktivt pga barnen som varit ovanligt struliga ikväll, men jag gillar det än så länge.




Barnen somnade faktiskt båda två i vagnen ett tag, så föräldrarna fick en lugn och skön stund tillsammans. 


Efter lite matinköp på Ica maxi promenerade vi hem igen. 

onsdag 9 april 2014

Tur man inte är blyg, haha

Bandet hade planerat att repa ikväll klockan 20.00, men jag trodde inte att jag kunde komma eftersom Jesper skulle på möte med kvartersföreningen. Någon måste ju vara hemma om Melker vaknar liksom. Mötet visade sig dock vara imorgon, så jag tänkte överraska grabbarna i bandet. Det visade sig dock att det var fler än jag som inte kunde, så repet hade blivit inställt. Det visste ju inte jag..

När jag var på väg ut genom ytterdörren hörde jag att kyrkokören höll på att öva i kyrksalen. Så jag stack in huvudet och frågade om jag fick vara med! Varför inte, när jag ändå var där, haha. De såg lite förvånade ut, men sa att jag gärna fick vara med. Det var riktigt roligt faktiskt. Men jag tror att jag håller mig till min kära Turbulens <3

Jag måste bara visa en bild på min middag, det var så himla gott! Köttfärsgratäng med bacon, bönor, ärtor och veckosallad.



Malte fick prova plocka lite med ett par gurkbitar, jag tror faktiskt att han fick i sig några minibitar!


De här nya matvanorna börjar faktiskt ge resultat! Jag provade ett par byxor som jag inte kunde ha sist jag provade, när Malte var 1-2 månader eller så. Nu måste jag ha skärp för att hålla dem uppe!



Nu börjar det vara dags för sängen, jag har sovit superdåligt den senaste veckan.

tisdag 8 april 2014

bvc med vår stjärna till bebis

Vi hade tid på bvc kl 10.30, så jag packade ner Malte i ergo-selen och vandrade till Norrlandskliniken. Malte är 5,5 månad och väger nu 8135g och är 69cm lång. Han har börjat plana ut lite både på längden och i vikt, så läkaren och bvc-sköterskan tipsade om att det kanske var dags för vanlig mat, vilket jag har tänkt ändå.

Det var alltså en barnläkare med också, och hon lyssnade på lungorna och ställde lite frågor om hans utveckling, om han tittar efter ljud och liknande. Han fick även mycket beröm för att han är så stadig i nacken och kroppen och han visade att han kan vända sig och stå i krypställning, vilket tydligen är rätt tidigt att kunna när man är 5 månader.

Han skulle även få dos nummer 2 av vaccinet mot difteri, stelkramp, kikhosta, polio och Hib, som består av en spruta i vardera lår. När han fick den första dosen vid 3 månaders ålder fick han beröm för att han bara pep till och sen var nöjd igen, han grät ingenting alls. Den här gången var jag förberedd på en större reaktion eftersom han har blivit större och mer "med" i sin omgivning. Jag oroade mig dock i onödan. Han. gjorde. inte. ett. ljud... Nästan lite konstigt kändes det, som att det var något fel. Varken barnläkaren eller bvc-sköterskan hade varit med om något liknande förut.


måndag 7 april 2014

Helger och viktnedgång

Jag tror inte på att förbjuda saker man gillar, typ godis, bröd och sånt. För är något förbjudet vill han bara ha det mer och så växer tanken i huvudet tills man inte kan stå emot mer. Sen går man med dåligt samvete för att man inte kunde hålla sig.

Jag har alltid varit en sån som haft svårt att avstå från godsaker om de finns tillgängliga. Men de senaste veckorna har jag faktiskt kommit in i ett annat tänk. När jag var på body shop med Rebecca hade de stora skålar med geisha stående i butiken. På ren reflex var jag på väg att fiska upp en, för det är så jag alltid har gjort. Har det funnits godis har jag ätit det. Men den här gången stoppade jag mig själv, vred (nästan med våld) bort blicken från skålen och gick åt ett annat håll. Seger!

I lördags däremot, var jag och Malte hos Rebeccas mamma Cecilia som fyllde år. Cecilia vet hur man dukar upp till kalas, helt klart. Det är alltid massa olika sorter och hur mycket gott som helst. Jag hade bestämt mig för att det var ok, för den här gången, att äta det jag ville. Det är trots allt inte varje dag, eller ens varje helg, som man går på kalas. Och visst, det kanske blev lite för mycket fika. Men jag har varit duktig hela veckan, så det fick gå bra ändå.

Det var med lite skräckblandad förtjusning jag ställde mig på vågen imorse. Sist jag vägde mig var i torsdags, tror jag, så i princip var det vilken effekt helgen hade haft som jag var ute efter. 

Ner 200g, yes! 

Jag vet att det kan ändras ganska mycket fram och tillbaka beroende på olika saker, men det kändes bra att inte ha gått upp i vikt i alla fall. Nä, jag kör nog på såhär, man måste få leva lite också. Jag har hittat ett annat tankesätt, och jag hoppas att det fortsätter funka för mig. Slow and steady wins the race. Jag har inte bråttom.


Malte chillade med födelsedagsbarnet i soffan i lördags. Lite senare kräktes han i samma soffa, och på sin gudmor, men det är smällar man får ta.

söndag 6 april 2014

kan själv vs. kan inte

De flesta barn har en period då de kan allt och  ska göra allting själv. Mackor ska smöras över hela köksbordet, kläder ska tas på bak och fram och tänder ska borstas så tandkrämen yr.

Melker har sen ett tag tillbaka haft en "kan inte"-fas, framförallt när det gäller påklädning. När han kommer in utifrån står han i hallen och skriker KAN INTE eller MAMMA KAN tills vi hjälper honom av med ytterkläderna. Vi försöker såklart övertala honom att försöka själv, för vi vet ju att han kan, men då slänger han sig på golvet med ett gallskrik och krokodiltårarna strömmar. Samma vid påklädning, både vanliga kläder och ytterkläder.

Hur hanterar man det här? Ingen aning egentligen, vi har gjort lite olika beroende på hur bråttom vi har. Ibland klär vi helt enkelt av/på honom, ibland försöker vi "lura" honom genom att säga "vi hjälps åt" och sen typ hålla i kragen medan han gör allt själv eller prata honom igenom det och visa hur han ska hålla händerna. Det är påfrestande, och det känns som att vi har en Jenka pågående (ett steg (hopp) fram, ett tillbaka, tre fram).

But this too shall pass, hoppas jag. Det finns ju inte så många 15-åringar som måste bli av/påklädda av sina föräldrar. Så tänker jag för övrigt kring det mesta som strular kring barnen. Jag tror man håller sig mer mentalt stabil på det sättet.


lördag 5 april 2014

Växtvärk

Melker har haft det lite svårt att sova på senaste. Vaknat mer än vanligt och velat kliva upp tidigt. Inatt nådde besvären sin topp (hoppas jag, så det inte blir ännu värre...). Mellan 22.00-23.30 vaknade han ungefär 5 gånger, snyftandes. Till sist fick han komma och lägga sig i vår säng. 

Där låg han och jämrade sig, vred sig hit och dit och var allmänt ynklig. Vi frågade massor med gånger vad som var fel, om han hade ont och så, men fick inget direkt svar. I över en timme höll det på såhär. Jesper somnade.

Till sist säger Melker "ont i där" och pekar ner mot sina fötter. Jag hade mina misstankar om växtvärk och hade redan försökt massera hans ben en hel del, utan resultat. Nästa åtgärd: smärtlindrande läkemedel..

Melker hatar medicin. Han skriker och gråter bara man nämner det, eller så fort han ser flaskan/förpackningen. Nu hade vi köpt hem flytande Ipren som smakar apelsin som vi inte har testat förut. Jag tycker att suppar börjar kännas så hemskt att ge när han visar så tydligt att han inte vill, så jag tänkte att det här skulle vara bättre.

Oj, så fel jag hade...

Jag fick i honom typ 1,5-2 av de 3,5ml som dosen bestod av, medan han grät och skrek (snacka om att känna sig som Årets Mamma...) sen hostade och kräktes han upp det igen. 
Det fick helt enkelt bli en supp istället, som faktiskt kändes mycket mindre som ett övergrepp än den flytande medicinen..

Till sist fick vi sova, allihop. 

Melker vaknade kl 5 nästa gång, men efter lite övertalning (och ett lyft upp i sängen under protester) somnade han om till kl 9(!).

Puh, och så lägger vi på en bebis som ätit 3 gånger under natten + ett blöjbyte = jag tror jag slumrar en stund till. Malte somnade just om.

Nu hoppas jag såklart att Melker slipper ha det såhär någon mer natt, men nu vet vi förhoppningsvis hur vi ska hantera det tidigare så han inte behöver besväras så länge.


fredag 4 april 2014

Att bli lite ompysslad

Jag hade som sagt bokat tid för att noppa ögonbrynen på The Body Shop idag, så jag matade Malte, han somnade, jag hoppade in i duschen och så iväg till stan. 

Jag fick träffa en jättegullig tjej som också hette Johanna som tog väl hand om mig.
Jag är nöjd, även om jag när jag tog den här bilden insåg hur tunt mitt hår blivit.. Och det faller fortfarande i drivor.

Johanna noterade hur torr jag var i ansiktet under tiden hon noppade mina ögonbryn, så när hon var klar erbjöd hon sig att smörja in mig i ansiktet också :)

Jag köpte med mig ansiktskräm hem så ska huden få sig en omgång. Om man bara kom ihåg att smörja in sig någon gång...

När jag satt där kom plötsligt Rebecca in! Hon skulle träffa Rebecca S, men hon hade inte kommit ner till stan än. Eftersom Rebecca var med mig igår när jag bokade tiden så visste hon ju att jag skulle vara där. Jag fick hänga en liten stund med mina Rebeccor innan jag fick ett sms av Jesper att Malte inte ville ta flaskan, så då var det bara att bege sig hemåt.

Eftermiddagen har bestått av lite städning, tvätt och mys med mina pojkar. Melker verkar helt pigg och kry nu. Han hostar fortfarande en del, men leker dom vanligt. Jag har inte kollat någon temp., men han känns då inte särskilt varm. 

Nu är Jesper ute på gården och städar i något förrådsrum tillsammans med några andra i kvartersföreningen. Melker och jag ska titta på Frozen, jag har en sovande Malte i famnen. 


torsdag 3 april 2014

Världens bästa mormor, shopping och manuell växling

Jag gick hem till min mormor och morfar idag då de håller på att flytta och hade lite grejor de undrade om vi ville ha. När jag kom dit fick jag ett litet plast"kuvert" (i själva verket förpackningen som ett par stödstrumpor kom i). I detta låg ett antal sedlar. 

"Du får de här på ett villkor; att du bara använder dem på dig själv, inte på några barn eller något annat."

Precis vad jag behöver just nu! Och extra bra timing då jag skulle träffa min kära Rebecca och "göra schtaan" några timmar senare. Tusen tack mormor och morfar!

Det blev ett par vårskor (vilket behövdes), nytt schampoo och balsam från Aussie och en tid att noppa ögonbrynen på the Body Shop imorgon. Till att börja med. 


Idag gjorde jag även något jag aldrig trodde att jag skulle göra.. Jag bad att få en sallad istället för pommes när vi åt lunch på Texas Longhorn! Tyvärr innehöll salladen en hel del grönsaker som jag inte är så förtjust i, men med lite coleslaw till så blev jag precis lagom mätt och nöjd.

Jag fick även prova att köra Rebeccas nya bil! Det var en upplevelse, efter att bara ha kört automatväxlad liten Mazda i typ 3 år... Men det gick helt ok ändå, jag fick bara ett motorstopp då jag och bilen inte var riktigt överens om vart draglägey låg...

Jag är så glad att jag och Rebecca hinner ses rätt ofta i alla fall, trots att hon har flyttat till Sundsvall. Mitt liv skulle vara väldigt tomt och tråkigt utan henne <3

Nu ska jag och Malte gå och lägga oss. Malte står i krypställning och gungar jättemycket just nu, kommer han bara på att han kan ta sig framåt så är krypandet inte långt borta. Min stora lilla kille <3

onsdag 2 april 2014

nya matvanor och en liten sjukling

Det blev en febrig liten kille som kröp upp i vår säng på morgonkvisten i alla fall. Så idag blev en lugn dag, i alla fall för honom. Mest filmtittande och sen somnade han på soffan strax innan läggdags. Ingen middag ville han ha heller, men det kan ha berott på att han inte gillar det som serverades snarare än febern. En yoghurt till kvällsfika fick han då i sig i alla fall, och helt ok till lunch, så jag är inte orolig.

Vi behövde storhandla, så vi bäddade ner båda barnen i syskonvagnen och tog med oss x-landern (en annan barnvagn) som matvagn. På det viset blev det ingen ansträngning för den lilla sjuklingen, och frisk luft är ju bara nyttigt. Det var dock rena träningspasset för föräldrarna, ena styrde syskonvagn med 2 barn i och andra styrde x-landern med all mat i.

Jag har ju beslutat att försöka bli lite nyttigare, då godis/chips/glassdagarna det senaste ehm året eller så har tenderat att bli typ 5/vecka snarare än 1... Nu är det dock slut på det! Jag har köpt hem lite allt möjligt som är nyttigare att stoppa i sig än det vi brukar äta. Avocado, rödbetor, ärtor och lite sånt. Och frusta bär och kvarg om sötsuget smyger på och blir för stort. Det smög sig dock ner en Yollibox, som är frozen yoghurt, men den tänkte jag spara till helgen. Lite finncrisp och viltost (mjukost på tub med rökt hjort i) fick också följa med hem att knapra på sådär till kvällsfika eller frukost eller något.

Till middag gjorde jag stekt strimlad skinka med sås av lätt creme fraiche och mjölk med provencalska kryddor. Jesper åt potatis till, jag åt en avocado och en rödbeta. Helt ok faktiskt, jag saknade inte potatisen alls. Varför jag inte började äta avocado för länge sen, det vet jag inte...

Den här veckan känns bra än så länge, jag är inte direkt sötsugen alls hittills fast Jesper sitter och äter choklad (kan vara för att den har saltlakrits i sig, uäh...) men jag saknar att sitta och småäta. Tror det får bli ett tuggummi istället, innan det är läggdags.

Imorgon kommer Rebecca, jag är så glad :)

Sistaminutenblogg

Innan midnatt... Påbörjades det här inlägget i alla fall, det räknas!
Idag har det varit fullt upp..
Jag och Jesper åt lunch på Costas, det var helt galet gott. Jag ansträngde mig lite extra för att försöka äta en vettigt sammansatt måltid med mycket grönsaker och så. Kändes bra. De hade en kålsallad (typ pizzasallad alltså) som var jättegod.

Efter det hade jag tid på Nail Design School, hos Annie, för att göra om naglarna igen. De blev helt fantastiska!


Jag bad om regnbågar, och snacka om att jag fick regnbågar :)

Sen hämta Melker från förskolan. Han hade visst hostat en hel del under dagen och gjorde så även under kvällen. Men ingen feber och helt pigg som vanligt, så vi får väl se imorgon om han får fara till förskolan eller inte. Det är så tråkigt när han missar dagar eftersom han tycker att det är så roligt, och han är ju bara där 15 timmar i veckan.

Efter middagen följde Malte med mig till kören, som vanligt. Han var en ängel som vanligt och sov gott i selen större delen av repetitionen. Till och med genom Händels Halleluja.. 

Vidare sen till nästa kyrka! Denna gång Carlskyrkan, för att repa med bandet (som ännu inte har något namn). Det var inte riktigt samma energi den här gången, och kändes inte som att låtarna satt riktigt lika bra. Jag, Jörgen och Joacim stannade dock kvar en liten stund efter de andra hade gått och bara spånade låtar och testade lite, det var helkul! Jag kom hem strax efter 22.30 någon gång.

Nu hoppas jag att lillskrutt somnar snart och att vi alla får en bra natt. Ni också, om ni läser det här på kvällen/natten.