Summa sidvisningar

torsdag 20 oktober 2011

Biggest Loser

Jag sitter och ser på säsong 3 av Biggest Loser Australia och tårarna bara rinner. Man ser hur det riktigt lyser om deltagarna och hur de blir gladare, orkar mer och mår allmänt bättre för varje kilo som försvinner.
Faktum är att varje gång jag ser mig i spegeln så hatar jag det jag ser. Jag hatar att vara tjock. För det är precis det jag är. Inte knubbig, inte "stor", inte mullig. Tjock. Jag vill egentligen säga fet, men det ordet smakar så illa i min mun och jag blir lite ledsen bara av att tänka det.

Faktum är att jag bara har mig själv att skylla. Jag skulle kunna skylla på massor med saker, men faktum är att jag äter onyttiga saker när jag mår dåligt. Godis, chips, glass, you name it. Det är klart att man går upp i vikt!
Jag har försökt gå ner, men inte tillräckligt antar jag. Viktväktarna fungerade rätt bra ett tag, men jag gav upp alldeles för snabbt, som alltid. Ibland känns det som att jag inte är kapabel att lyckas med någonting jag tag mig för, och det är fruktansvärt jobbigt.

Jag har otroligt låga tankar om mig själv och mina förmågor, och på något sätt är det bekvämt att vara tjock. För då kan det i alla fall inte bli så mycket värre. Om jag till sist lyckades gå ner i vikt och sen gick upp igen så skulle jag antagligen gå ner mig ännu mer, om det nu ens är möjligt.

Det är tur att jag har mina älskade pojkar. Jesper säger varje dag hur vacker han tycker att jag är och hur mycket han älskar mig. Jag önskar bara att jag kunde känna det själv. Jag ser bara en förlorare, någon som dränker sina känslor i tomma kalorier. En latmask som inte ens kan ta sig för att gå ut och gå en gång om dagen. En "emotional eater" som de säger i Biggest Loser. Det bildar en ond cirkel. Man äter för att man mår dåligt och mår dåligt för att man äter. Och så går det runt, och runt, och runt.

Men åh, så fantastiskt det vore att kunna handla på något annat än avdelningar med extra stora storlekar. Att kunna ha kjol utan strumpbyxor eller tights under. Jag vill kunna springa och leka med min son om några år utan att tappa andan. Men jag vet inte hur jag ska orka. Jag vet inte hur man gör.

Hur lär man sig att gilla sig själv?


Nä, nu går jag och lägger mig. Imorgon är en ny dag.

4 kommentarer:

  1. Hej fina. förstår litegrann hur du känner det, är också en sån som äter mer och av fel saker när jag inte mår på topp :/ är också dålig på att komma igång med träningen och pendlar mellan att känna pepp för att nästa sekund bara bli en pöl av ynklighet. Jag tror för det första att olika motivationstekniker fungerar olika bra på olika människor. Någonting som har fungerat hyfsat för både mig och andra jag känner är att bli lite jävla förbannad på sig själv, att slaviskt hålla promenad/träningsrutiner även om man har hundra ursäkter. för egentligen, om man tänker efter har man alltid tid med 20 minuters promenad per dag. Oavsett väder eller humör bara ge sig ut. Just promenader är ju en toppengrej när man inte har möjlighet att åka till gym varje dag, och du har ju bästa ursäkten att ta med dig melker också i vagnen, så får han frisk luft varje dag :) när jag promenerade en halvtimme till praktiken en halvtimme varje dag i fem veckor så kände jag att jag orkade mer, blev gladare och kondisen går faktiskt ganska fort att bygga upp :) sätt realistiska mål. Inte typ "nu ska jag powerwalka en timme om dagen och ha sockerförbud i ett år" mer små målsättningar för varje dag, ju mer man klarar av destå bättre självförtroende får man. gilla sig själv..ja phu, det är en livslång process för vissa. Älskar de där riktigt gamla tanterna man möter ibland på äldreboenden som är så tillfreds, har lärt sig njuta av livet och gilla sig själva samtidigt som de fattar vilket hårt jobb det krävs för att ta sig dit, dom tanterna är mina idoler :) nej men som sagt, jag är en stark förespråkare av promenader både i mindfulness-syfte (man blir medveten om andning och sina egna rörelser) samt i motionssyfte. och simning är också toppen, och att varje kväll komma på minst fem bra saker med dagen och sig själv, saker som man gjorde bra och som man är stolt över. småsaker spelar lika stor roll. idag är jag nöjd över att jag gav katterna mat innan väckarklockan ringde tex :P vill du prata så är jag ett telefonsamtal eller ett mail bort (är typ aldrig nere på stan och träffar folk nu för tiden, jag mailar dig på FB om varför :P) kramar och kärlek /rebecca G

    SvaraRadera
  2. Jag tror att Rebecka har rätt i det hon skriver, det gäller att vara realistisk och inte sätta upp enorma långsiktiga mål som sedan känns oöverstigliga att uppfylla. Bättre med mindre och kortare som går att uppfylla och kanske till och med överträffa.

    Men viktigast av allt tror jag är att inte vara så hård mot sig själv. Det är lättare sagt än gjort, såklart, men inget blir bättre av att ständigt straffa sig själv mentalt och fastna i en negativ tankespiral. Jag tror att tankekraften är viktig och har mer inflytande än man kan tro. Om man ständigt säger till sig själv att man är dålig och oduglig så blir det tillslut en självuppfyllande profetia. En bra övning för att bryta sådana tankemönster är att träna sig själv i att erkänna vad man är bra på. Skaffa en liten anteckningsbok och lova dig själv att varje kväll skriva ner tre positiva saker från dagen - något du klarat av, en situation där du känt dig duktig, en komplimang du fått. Det hjälper en att reflektera positivt.

    Men mest av allt: var inte så hård mot dig själv, du är fantastisk!
    Många kramar
    Annika

    SvaraRadera
  3. Johanna var inte så tuff mot dig själv. Du är ju tex en jättebra mamma och fantastiskt duktig på att skriva tycker jag. Du kommer att bli jätteduktig i ditt yrke också det märks när du pratade om ditt jobb tidigare. Din blogg är rolig att läsa. Peppa dig själv istället för att ge dig själv kritik. Det finns säkert sätt att må bättre fysiskt och psykiskt tex med promenader och bara lite nya vanor. Ta lite i taget. Kram från moster Lotta

    SvaraRadera
  4. Jag går hos en jobbcoach just nu och där får jag olika uppgifter med mig hem att göra innan nästa veckas möte. En utav uppgifterna jag fått var några frågor som jag skulle ställa till personer i min omgivning som har olika anknytningar till mig. (ex. förälder, kompis eller arbetskollega)

    1. Vad tycker du jag är bra på?
    2. Beskriv mig som person och varför du tycker så.
    3. Nämn en sak jag borde bli bättre på. Motivera!
    4. Nämn något jag borde vara nöjd över.

    Det är fantastiskt att få svar på dessa frågor, jag fick många olika svar och många saker som jag själv inte tänkt på. Gör det du med och läs när du behöver en boost!

    Jag ska svara på dina här:
    1. Jag tycker du är bra på att formulera dig och att se saker ur olika vinklar.
    2. Du är en ordentlig och mogen person som fortfarande har kvar barnasinnet. Du har humor och är lättsam att prata med och jag känner att du har koll och kan fatta beslut.
    3. Något du borde bli bättre på är att ge dig själv beröm för alla bra saker du gör som du annars bara låter passera nästan obemärkt.
    4. Jag tycker att du borde vara nöjd över att du kan spela fiol (det är sjukt grymt) samt alla rollspel och lajvkaraktärer som du lagt så mycket fantasi och humor bakom. Självklart din familj, men den vet jag att du är stolt över!

    /Amanda F.

    SvaraRadera