Inte min dag.

Får nog skylla mig själv som inte sover. Fast jag har försökt ett par gånger de senaste två timmarna, men det finns så mycket annat intressant som min hjärna vill syssla med istället för sömn. Titta på lokaler för bröllopet till exempel! Det har jag sysselsatt mig med en bra stund :) inte för att jag blivit så mycket klokare, men kul är det iaf.

Igår var inte min dag. Inte alls. Jag och Melker klev upp strax innan 10. Melker har sovit konstigt i ett par dagar och vaknat ungefär varannan timme istället för de vanliga 3-4 timmarna mellan nattmålen. Detta är lite opraktiskt för mig som har svårt att somna om på natten, vilket ledde till ca 5 timmars sömn uppdelat i 1-1,5 timmes intervaller. Jag var lite trött, helt enkelt, då detta pågått i 3-4 nätter. Klockan 13 skulle vi vara på sjukhuset för att delta i en studie som kallas MJAU (mjölkersättning och järnupptag i Umeå eller något sånt heter den). Strax efter att jag klätt på mig och Melker kom jag på: Attans, Jesper skulle ju skrivit på ett papper där han ger sitt samtycke att Melker är med i studien! Ringer Jesper, som är i Sävar med jobbet.. Men han ska tillbaka till stan till kl 12 ungefär.

Jag äter lunch, diskar ett par nappflaskor och gör i ordning mig och Melker för att fara ner till stan oh fixa underskriften. Jesper hade glömt sin matlåda hemma, så den tar jag med också. Självklart missar jag bussen med några sekunder. Går tillbaka hem, packar om Melker till babyskyddet och tänker ta bilen istället (tar jag nästa buss hinner jag inte). Observera att jag släpar runt på flera kilo skötväska, min egen handväska och drygt 10kg Melker + barnvagnsinsats/babyskydd. Stressr som en tok ner till stan, lämnar matlåda, får underskrift, klart! Styr kosan mot sjukhuset. Klockan är nu 12.40 ungefär.

Väl på sjukhuset finns det inga parkeringar och forskningssköterskan som lovat mig ett parkeringstillstånd svarar inte i telefon. Happy happy joy joy! Efter två varv runt framsidan blir en plats ledig utanför akuten precis när jag kör förbi. Toppen!
Plockar ut Melker ur bilen och gör de diverse gymnastiska övningar som behövs för att låsa bilen (centrallåset har slutat fungera, förarsidans lås är helt igenfruset), och går in. Jag får parkeringstillståndet och sköterskorna tar hand om Melker medan jag flyttar bilen. Melker är jätteduktig genom undersökningarna och charmar in sig totalt hos sköterskorna. Han reagerar inte alls när de sticker honom och är glad mest hela tiden.

När vi så ska fara därifrån är jag väldigt trött, less och har lite ont i kroppen efter att ha halvsprungit säkert flera km med ungefär 15kg packning. Jag bestämmer mig för att stanna på Ålidhems centrum för att handla lite gott inför kvällen för att lindra min dåliga dag lite. När jag vrider om nyckeln i bilen på väg därifrån händer ingenting... Knappt en hostning ens från bilen. Där, precis där, är tårarna farligt nära.
Bilen fick ett nytt batteri i lördags, då vi blev stående på samma sätt på Ica Maxi.. Ny dag, ny butik. Omväxling förnöjer.
Jag ringer morfar som kommer till undsättning (tack morfar!).
Vi lyckas först få igång bilen med startkablar, men medan vi plockar undan kablarna så lägger den av igen. Nu händer ingenting, ens med kablar.
Morfar skjutsar hem mig och Melker och tar över bilnyckeln till mazdan. Jag tackar honom för hjälpen och försöker glömma att jag ens klev upp på morgonen. Inte min dag helt enkelt. Inte alls.

Ursäkta för den långa utläggningen, men det var skönt att skriva av sig lite irritation.

Nu har jag just matat Melker igen så jag ska göra ett nytt försök till lite sömn. God morgon ;)