så mycket bättre om vi är tillsammans

Efter två dagar i stugan med familjen och svärföräldrar + svägerska känns det idag så mycket bättre.
Just nu sitter jag på jobbet igen och vet att där hemma väntar min älskade familj på att ta emot mig med öppna armar. Stora M var jättearg och ledsen när jag skulle gå till jobbet för "jag vill ju vara med dig hela tiden, mamma!". Även om det gör ont i hjärtat att lämna honom när han är ledsen så värmer det samtidigt att höra att man är så efterlängtad och älskad.

Min lilla urladdning i text var nog också precis vad som behövdes. Jag har suttit och skrivit på mitt arbete en stund nu på jobbet och det känns alltmer som att det faktiskt kan gå vägen.

Tusen tack till alla uppmuntrande ord som jag har fått, framförallt på Facebook. Det känns bra att veta att ni hejar på mig.

Vi bestämde oss för att åka hem från stugan tillsammans idag. Planen var från början att J och pojkarna skulle stanna över helgen, men jag tror att alla inblandade kände att det var dags att vi for hem. Även om det är skönt att slippa en del av logistiken och ha lite hjälp med barnen och så är det ändå så att borta är bra, men hemma är bäst.

Nu jobbar jag hela helgen, sen ska jag vara ledig en vecka. Eller "ledig" i alla fall, då jag måste skriva på mitt arbete. Jag förutser ett par dagar på Medicinska biblioteket i min ganska omedelbara framtid så jag kan arbeta i lugn och ro och bli klar med det här eländet.

Såhär söta var mina två små hjärtan i sina nya huvtröjor som de fick av sin snälla faster :)

Midnattsångest (nåja, nästan midnatt)

Såhär nästan ett år sedan det senaste inlägget fick jag helt plötsligt inspirationen att skriva ett inlägg igen.

Jag snubblade på ett blogginlägg som träffade av väldigt nära hem. Ni kan läsa det här. Det handlar om en kille som har panikångest, och hur det känns.

När jag läser den här texten kan jag känna igen mig så otroligt mycket. I hela högstadiet och gymnasiet levde jag i som en dimma av att känna att jag inte dög. Jag gjorde konstant mitt yttersta för att passa in, för att vara som alla andra (eller åtminstone som de jag umgicks med), för att duga. Jag gick till skolan med en klump i magen, skolkade ofta, kände mig orkeslös och deprimerad. Jag var nära att bli av med studiebidraget i gymnasiet för att jag hade för mycket frånvaro.

Jag har egentligen alltid haft det ganska lätt för mig, växt upp med föräldrar som älskar mig, haft kompisar, pojkvänner. Trots det har jag aldrig varit långt ifrån otillräckligheten, ångesten, gråten. Det gjorde att det kändes ännu tyngre att ha känslan av att inte räcka till. Jag vet inte riktigt var den här känslan kommer ifrån, eller varför.

När jag bestämde mig för att hoppa av sjuksköterskeprogrammet 2010 var det kanske den största livskris jag har haft. Jag hade tagit mig igenom skolan hittills med ett nödrop (kändes det som då i alla fall, i själva verket hade jag helt ok studieresultat), då orken inte räckte till mer än så. Misslyckandet i att inte avsluta studierna tog nästan kål på mig. Jag grät och grät och grät. Kände mig som världens sämsta.

I samma veva blev jag gravid med stora M. Det gav mig något att fokusera på, något att känna mig bra på. Att bli en så bra mamma jag bara kunde. Jag var så himla lycklig under graviditeten, förutom alla krämpor.

Efter en lång och utdragen förlossning, lite komplikationer, stor blodförlust och att M fick vara inlagd ett tag var förlossningsdepressionen ett faktum. Jag kände mig åter igen som världens sämsta. Det tog lång tid att ta sig tillbaka, och stor del av Ms första 6 månader i livet minns jag inte ens för jag mådde så dåligt. Utåt sett var jag nog gladast i världen, men inombords var allting nattsvart.

De senaste 3,5 åren har jag ändå mått relativt bra. Jag har bara haft några enstaka tillfällen då jag fått lämna allt till J och stänga in mig i sovrummet för att gråta av mig en stund. Vi har ibland haft det lite tufft, men tillsammans är vi starkare än någonsin, J och jag.

I höstas tog jag upp sjuksköterskestudierna igen. 4 år efter att jag tog uppehåll. Kanske det läskigaste jag har gjort som inte har med att vara förälder att göra. Det har gått ganska bra. Det är såklart en utmaning att få tid och ork att räcka till när man har två små barn hemma, en väldigt pressad ekonomisk situation som orsakar mycket stress och hela det övriga livet ni vet. Men jag klarade i alla fall av alla mina kurser, fram till precis innan sommaruppehållet.

I en period då båda barnen var väldigt krävande, jag och J grälade en hel del och skolan var tuff klarade jag inte av att hålla fokus. Två skrivuppgifter blev inte tillräckligt bra och jag fick underkänt på sluttentan.

Nu sitter jag på mitt sommarjobb, mitt i natten, och skriver av mig för att den där stressen, den är otillräckligheten, den där ångesten trycker på igen. Jag har laptopen med mig för att kunna skriva mina restuppgifter men det är som att rätt ord inte finns. Jag har ingen aning om hur läraren som underkände mig vill att jag ska skriva, jag vet knappt vad det är som behöver rättas till. Jag har 14 dagar på mig innan jag måste skicka in båda uppgifterna och det gör mig otroligt frustrerad att jag har fått så otydliga instruktioner skrivna i en handstil som knappt går att läsa. Det tar all min viljestyrka att inte sätta mig på personaltoaletten och gråta just nu.

Jag önskar att J var här, så han kunde krama om mig och säga att jag klarar det här. Le mot mig sådär som bara han kan som får mig att känna att jag kan ta över världen.
Men han är i stugan med barnen. Jag måste ta mig igenom det här, jag kan inte ge upp igen.

Förhoppningsvis blir det lite bättre bara av att skriva det här. Kanske kan det lätta lite på trycket att ha uttryckt en del av ångesten i ord, även om det är otroligt svårt att beskriva.

Jag vet egentligen inte vad min poäng med det här inlägget är, bara en ventil för att jag inte ska koka över tror jag. Förhoppningsvis kan jag skriva om något lite mer positivt imorgon, för nu ska jag försöka göra ett ryck och börja skriva igen.

Jag avslutar med en bild på lilla M, i stugan. J och barnen är min största källa av energi och vilja, världens finaste pojkar.

En promenad, sommar och godnatt lille skrutt.

Igår när jag var ute på äventyr ringde min telefon. Det var min vän Matilda som ville ha promenadsällskap. Absolut! sa jag.

Så idag klockan 10 stoppade jag Malte i vagnen (Melker var på förskolan) och så vandrade vi. Det var väldigt trevligt, för trots att vi bor väldigt nära varandra så ses vi alldeles för sällan. Vi gick drygt 5 kilometer, mot Nydalasjön och runt Tomtebo.

Jag har, som någon kanske har uppmärksammat, varit lite inaktiv här i bloggen på senaste. Delvis beror det nog på lite bloggtrötthet efter avslutat blogg100, men även på att det har varit sommar och semester och vi har varit upptagna med att smälta bort i den 30-gradiga hettan i vår lägenhet.

Ja, och lite annat också såklart.

Jesper och Melker klättrade jättehögt upp i klätterställningen i Ålidshemslekparken.

Melker och Malte badade i lillpoolen i Rickleåstugan.

 Melker badade i den stora poolen också.

 Jag blev antagen till fortsatta sjuksköterskestudier till hösten (jag är livrädd, men det kommer nog gå bra).

 Melker fyllde 3 och beställde en röd tårta som smakade päron. Mamman levererade.

 Melker åkte karuseller på Nordmalings marknad.

Malte går! Han väljer fortfarande att krypa en stor del av tiden, men han går utan problem 10-15 steg utan att ramla.

Det har såklart hänt en massa andra saker också! Men nu har ni fått en lite snabbgenomgång i alla fall :P

Justja, jag har fyllt 25 också, men det hade jag ingen bild ifrån.


Vi är även mitt uppe i att lära Malte somna i spjälsängen. Det är ett äventyr, minst sagt.
Han har fått köra sitt eget race, äta när han är hungrig och sova när han är trött. Ofta har det funkat bra, men det hände ganska ofta att han var vaken väldigt sent på kvällarna. I kombination med en Melker som vaknar väldigt tidigt (oftast kring 05) och föräldrar som vill hinna göra åtminstone någonting för sig själva på kvällarna ledde till en väldigt trött mamma som.

De senaste 4 kvällarna har jag därför börjat med en ordentlig kvällsrutin för Malte. Vi byter blöja, tar på pyjamas, borstar tänderna, sjunger vargsången och ammar en stund. Sen lägger jag ner Malte i spjälsängen, han reser sig upp, jag lägger ner honom, han reser sig upp osv osv tills han ger upp och somnar. Första natten gallskrek han från första gången jag la ner honom till den 100:e (jag räknade...) sen gav jag upp och Jesper fick ta över.

Som tur var har det gått mycket bättre kvällarna efter. Ikväll behövdes det bara ca 20 gånger, sen kunde jag sätta mig på stolen vid fotändan på sängen och stryka honom på ryggen tills han somnade. Gullesnutten <3

(den här bilden är inte från de senaste kvällarna utan från när vi var i Rickleåstugan, men den är så fin så jag la till den ändå.)

Liten börjar bli stor

Idag ställde jag Malte i barnomsorgskö, med lite sorg i hjärtat. Det känns som att han är så liten fortfarande.

Han börjar ju inte förrän i januari då, så han kommer vara 14-15 månader. Minst en månad äldre än Melker var, troligtvis lite äldre ändå. 

En annan milstolpe är ju att han har börjat sitta i den nya bilbarnstolen och idag har vi varit på NTF och lämnat tillbaka babyskyddet.

Tillbaka till barnomsorgen! Vår vän Sandra har just blivit godkänd som dagbarnvårdare, så vi satte Malte på kö till henne i första hand. Och stengången i andra hand. Vi har ju lite insideinformation att Sandra troligtvis kommer öppna en till plats just i januari, så förhoppningsvis kan vi få den.

Jag har funderat mycket fram och tillbaka kring det här, men vi har bestämt oss för att det blir bäst såhär. Vi kommer ändå behöva lämna barnen på två olika ställen eftersom Melker kommer gå på storbarnsavdelningen som flyttar till paviljongerna.

Eftersom vi inte har babyskyddet längre får Malte åka kundvagn nu istället. Här är premiärturen.

Vi spenderade midsommarhelgen i Rickleåstugan med min farmor, farbror med familj och mina föräldrar. På lördagen upptäckte vi att det satt 3 små nyutflygna sädesärlor vid gaveln till huset. De var inte det minsta folkskygga och vi kunde komma riktigt nära och titta.

 Melker klappade en fågel då vi inte hann hindra honom...

Man blir trött av att vara i stugan.

BVC och en ny bilbarnstol

Vi packade in oss i bilen efter en ganska tidig lunch och for till Motorcentralen på Haga där vi träffade svärfar Lars. Det börjar nämligen vara dags för en ny bilbarnstol till Malte. Vi hyr babyskyddet från NTF och det ska snart lämnas igen (man hyr det i 9 månader och Malte var ju lite sen, så vi hämtade det över en månad i förväg...). Lars och Britt-Marie vet om att vi inte har så väldigt gott om pengar just nu, så de erbjöd sig att hjälpa oss betala för den nya stolen så Malte får åka bra och säkert. I slutändan betalade vi ungefär 1/5 av kostnaden. Tack så otroligt mycket kära svärföräldrar för hjälpen, jag har oroat mig över hur vi ska ha råd med en bra stol åt Malte.

Vi har inte hunnit med att testa den i bilen än, men han satt jättebra i den i affären, så jag tror att det kommer bli toppen. En besafe izi kid x3 blev det.Här kan du titta på hur den ser ut. Även Melker fick provsitta och satt jättebra, så jag hoppas att vi klarar oss med bilstolar nu i åtminstone ett år, tills jag får ge med mig och låta Melker åka framåt (vilket inte kommer ske en dag före han är 4 år, helst senare än så.)

Efter Motorcentralen hade vi en tid på BVC. De har byggt ut på Norrlandskliniken, så nu har BVC helt nya lokaler på bottenvåningen med egen ingång och ett litet väntrum med leksaker (tidigare fanns det bara 2 stolar och ett litet bord utanför undersökningsrummet). Malte väger numera 8800g och är 73cm lång! Vi passade även på att mäta Melker, som nu är 96cm lång. Våra stora killar <3

 Fruktstund efter BVC-besöket. Äpple är mums tycker båda pojkarna :)

Lycka är en gunga i lägenheten. Det var helt omöjligt att få en skarp bild, så det här får duga. Glad som attan var han i alla fall.

ett nej är ett nej

Det har varit och är väl fortfarande ett hett ämne, det här med samtycke. Men vad man kanske inte tänker på att hur barn ofta blir mer eller mindre tvingade att göra saker de inte känner för. Jag vet själv att jag ibland har "tagit" en kram eller en puss av Melker fast han har sagt att han inte vill. Eller att farmor, farfar, morfar, mormor eller vem det nu kan handla om vill ha en kram och Melker inte är på humör, och då står vi där allihopa och säger "jo men visst ska hen få en kram, ge *insert titel here* en kram nu".

Så ska det såklart inte vara! Ett nej är ett nej. Och många gånger behövs inte ens ordet nej nämnas för att man ska se på Melker att han inte vill. Då ska han inte behöva det heller. Ett barns rätt till självbestämmande är större än en vuxens "rätt" till en kram/puss/whatever.

Jag hittade det här blogginlägget på facebook, som jag tyckte beskrev det hela väldigt bra och fick mig att tänka till. Hur ska ett barn kunna veta vad som är ok om vi vuxna tvingar dem till handlingar som de inte är bekväma med, alternativt låter dem utsätta andra för handlingar som det andra barnet inte är ok med. Varför är det ok när en femåring tvingar sig till en kram, men ett övergrepp när en artonåring kramar en jämnårig som säger nej? Det är det såklart inte.

Jag lovar härmed att skärpa mig, att respektera mina barns rätt till självbestämmande och stå på deras sida när andra inte respekterar den. Oavsett vem det handlar om.

Lekparkerna runt i Röbäck

Jag och Malte åt lunch tillsammans med Sara och Judith från vår babymassagegrupp, samt Judiths man Rémi. Och barnen såklart, Benjamin och Lisa. Vi hade det riktigt mysigt på filtar i gräset utanför Saras hus. Förhoppningsvis fortsätter vi såhär med lite träffar då och då.

Jesper och Melker kom och hämtade oss med bilen sen och så for vi till Röbäck för att umgås med Lars och Britt-Marie som firar 29-årig bröllopsdag! Jag är så glad att både Jespers och mina egna föräldrar fortfarande håller ihop och har det så bra såhär i en tid när skilsmässor är såpass vanliga. Förhoppningsvis kan vi fortsätta på samma spår :)

Efter en god, lätt och tidig middag gick vi på en liten turné av röbäcks lekparker. Vi började vid Ica Röbäck, gick vidare mellan husen till en annan park och avslutade vid linblomman/linneaskolan innan det bar av tillbaka "hemåt" för efterrätt. 

Det märks att Melker har sin fars gener, för jisses vad han klättrar. Helt orädd är han. Jag har tyvärr inga bilder från lekandet då jag gav Jesper min telefon så jag också kunde klättra med Melker (jag hade inga fickor).

Vi hade i alla fall roligt, och jag måste säga att det känns rätt stor skillnad i ork att ha några kilo mindre att släpa runt på. Det var ju det som var målet, så det känns bra!

Idag är det även sista dagen på blogg100-utmaningen. Det känns gabske skönt, även om det har varit roligt med en liten uppsving i bloggandet. Och jag måste säga att jag är gabska stolt att jag har hållit ut hela perioden (även om ganska många inlägg varit sena). Nu ska jag ta det lite lugnare på bloggfronten, men planen är att fortsätta med ett par inlägg i veckan i alla fall.

köravslutning

Jag hade ju hoppats att Melker skulle sova lite bättre inatt efter att ha vaknat supertidigt och sen hållit igång hela dagen utan att sova. Klockan 5.30 var han igång imorse. Fortfarande rätt tidigt, men mer acceptabelt. Vi låg kvar i storsängen och spelade ipad-spel och när lillebror somnade om kl 7.30 gjorde Melker det också. Jag sov till 9.30 och blev då väckt av Malte. En kvart-tjugo minuter senare vaknade Jesper, sen kom Melker springande ur sovrummet och ropade "OJ! Jag somnade!" och så var dagen i full gång.

Vi har alltså varit på Turbulens terminsavslutning idag. Vi for dit kl 13 och fikade, sen var det lekar fram till kl 17 då vi hjälptes åt att laga tacos till middag. Som vanligt var det supertrevligt att umgås med mina fina turbulensare, jag kommer sakna er tills vi börjar igen. Nu kommer körrepen ersättas av rep inför Stadionmusik i ett par veckor, men sen blir det tomt. Jag får skärpa mig och ta fram gitarren och sjunga själv, nu när den är nysträngad och redo.

Melker har då haft en kalasdag av rang, med så många att leka med och han somnade väldigt snabbt idag också. Vilket var trevligt då hans föräldrar ville spela Minecraft.

I won't lie, det var ganska trevligt då Jespers kompisar ringde på Skype och Jesper sa "nä, jag ska spela Minecraft med min fru", istället för att ditcha mig och spela med dem.

Imorgon är det sista dagen i Blogg100-utmaningen. Då kommer jag lugna ner mig lite med bloggandet, även om jag planerar att fortsätta hålla igång betydligt mer frekvent än tidigare.

Goda grannar, en dag i solen och ett bullmammemoment

04.30 vaknar jag. Först vet jag inte riktigt av vad, sen hör jag ett märkligt ljud. Det påminner lite om ett dovt plaskande.

Det är Melker som sitter i vardagsrummet och drar i knuten på en ballong och släpper taget, samtidigt som han håller fast den, om ni fattar hur jag menar. 04.30... 

Jag lägger över Malte i sin säng och försöker få Melker att gå och lägga sig. Han går till sist med på att ligga i vår säng en stund. Efter ungefär 30 minuter av snurrande, pladdrande och bökande vaknar Malte. Och då är det kört. Melker flyger upp och börjar prata på som en annan chipmunk tills han väcker Jesper. 

Då tar Jesper med sig Melker ut i vardagsrummet. Jag och Malte ammar lite och somnar om. När vi vaknar igen och går ut i vardagsrummet ligger Jesper och sover i soffan och Melker sitter och tittar på barntv. Förhoppningsvis får vi alla sova bättre inatt.

Eftersom Regat fick så mycket rester över igår bjöd hon in oss grannar på mat ute på gården kl 10.30 idag, så vi gjorde oss iordning, smorde diverse kroppsdelar med solskydd (alla utom Jesper) och gick ut. Sen gick vi inte in igen förrän kl 20 :P Jag och Malte gjorde en liten utflykt till stan för att umgås med Frida, Micke, Julius och Rebecca. Eller ja, Malte och Julius umgicks inte så mycket, de somnade nämligen i varsin vagn efter en liten stund. De åt lunch, jag åt glass. Good times were had by all.

När jag kom tillbaka hem var alltså Jesper och Melker fortfarande ute och lekte. Jesper, Sandra och Hjalmar höll på att rensa bland skräpcyklarna på gården och vi började prata om hur skönt väder det var ute och vad trevligt det skulle vara att äta ute med en kall öl. Den tanken bollades fram och tillbaka ett par gånger och växte till ett knytkalas på gården. Vi gjorde hemmagjord pizza, Sandra och Stefan stekte hamburgare och Hjalmar tog med någon sorts älgstek som var amazing.

Det blev en otroligt trevlig eftermiddag och kväll. Sandra ringde även dit hennes kompis Vidar och hans två pojkar och de lekte tillsammans med Melker tills alla barnen var täckta med sand, sot, svett och glass. Melker ville inte alls gå in, men vi lockade in honom med ett bad (som ändå var välbehövt). Melker och Malte fick bada tillsammans för första gången och sen fick de varsin ren pyjamas. Melker somnade på 5 minuter, Malte höll ut i kanske 30 innan han ammades till sömns.

Jag säger det igen; jag är så glad att vi har så fina grannar. Vi har otroligt roligt ihop och det är alltid trevligt att ses. Jag och Sandra har massvis med idéer inför den här sommaren. Det kommer bli fantastiskt!

När Jesper höll på att lägga Melker slängde jag ihop en bulldeg. Vi ska nämligen på knytisfika med Turbulens som avslutning på terminen imorgon. Det blev över 40 bullar med 3 olika fyllningar. Vanilj, vanilj med mandelmassa och jordnötssmör. omnomnom... Det känns mer och mer som att det kanske blir en bullmamma av mig i alla fall ^^

en trött plutt, och en väldigt smutsig

Vi har helt slutat lägga Melker på dagtid, om vi inte upplever att han är väldigt trött och grinig när det är väldigt långt kvar till läggdags. Det leder till att han lite då och då somnar i soffan eller till och med går och lägger sig självmant när han är trött på dagen. Idag upplevde vi något som jag inte har varit med om förut, ens när han var liten bebis.

Melker somnade på golvet. Ungefär 5 minuter innan den här bilden togs kom han gående med sina kuddar i famnen och bad om en napp. Jag frågade om han var trött, han sa nej. Jag föreslog att han skulle gå och lägga sig i soffan och vila/se på film (aka somna), han sa nej. Sen hittade vi honom såhär.

Efter ett tag stod jag inte ut längre utan jag flyttade honom till soffan. Det såg så hårt ut och han hade nacken i en sån konstig vinkel så jag var orolig att han skulle få ont.

Min fina Rebecca tittade även in en liten stund och fikade lite. Hon har sytt fina, syskonmatchade kläder till pojkarna som Melker har valt ut tyget till. Jag ska försöka få prova kläderna på sagda pojkar imorgon, idag vägrade Melker att ens överväga det, av någon anledning.

När vi höll på att laga mat upptäckte vi att det var en massa folk i lekparken utanför oss, bland annat Regat, Sandra och Hjalmar som vi brukar umgås med. När vi funderat lite kom vi fram till att det antagligen var Regats dotter Natalyas födelsedag (de rosa ballongerna kring kvarterslokalen fick mig att tänka födelsedag och jag mindes att Regat sa att Natalya var 11 månader när vi hade vårstädning), så efter vi hade ätit klart gick vi ut för att säga grattis. Sen fastnade vi där. Regat var väldigt bestämd att vi skulle stanna och fika med dem.

Malte tyckte att det var kalas att krypa runt i lekparken, men det finns en nackdel med de gröna gummimattorna som de har lagt på marken. De färgar av sig något fruktansvärt, så man blir alldeles svart. Malte såg ut som en liten sotare. Det var värre än vad det ser ut på bilderna. Jag hoppas att det kommer gå bort från hans fina pippibyxor... (jag hade glömt bort det där med gummimattorna, annars hade jag bytt kläder på honom innan vi gick ut..)

Han mosade även en bit bröd och vattenmelon över hela sig själv och halva mig.

Jag gillar att vi har en sån trevlig stämning bland grannarna här. Vi ses inte särskilt ofta, men vi har alltid väldigt trevligt när vi ses.

sista babymassagen, grillning och tiden som går alldeles för fort

Efter en snabb dusch på morgonen gick jag och Malte till Carlskyrkan för vår sista babymassage. Jag har nog nämnt det förut, men jag tar det igen. Jag anmälde mig till babymassage innan Malte ens var född, för att han fortfarande skulle vara liten när vi började och jag skulle få slippa trasslet med att försöka få honom att vara stilla som det var med Melker. Men... Det gick inte att få ihop en full grupp förrän Malte var 6 månader. Så jag har fått göra precis samma sak som med Melker, massera så gott det går och flytta runt honom i famnen, på golvet, stående osv.

Idag var det som att han kände på sig att det var sista gången, för han var ovanligt stilla. Det var fortfarande lite av en brottningsmatch, men det var lite lättare än vanligt.

Det var lite tråkigt att det var sista gången. Vi har haft en bra grupp. Jag har alltid känt mig välkommen och vågat dela med mig även av sånt som är jobbigt att prata om, min förlossningsdepression när Melker föddes till exempel. Jag hoppas att vi kan fortsätta ses lite då och då.

Efter att ha hämtat Melker och varit hemma en liten stund gick vi tillbaka till förskolan. Ikväll var det nämligen kombinerad grillmiddag och föräldrainfo inför hösten. Vi grillade ostkorv och åt mimosa/potatissallad. Melker fick en glass av förskolan och lekte med sina kompisar tills han var täckt med jord från topp till tå.

I höst kommer det ske en del förändringar på förskolan. Hela huset ska renoveras, och därför kommer storbarnsavdelningarna flytta till paviljonger som kommer stå på en fotbollsplan mitt på Carlshemsområdet. Jag har vetat om det här ett tag, men då det är Månen och Stjärnan som flyttar och Melker går på Kometen så har jag tänkt att det inte kommer påverka oss.

WRONG!

Melker börjar på Månen i höst. Melker ska gå på storbarnsavdelningen. Jag fick just tårar i ögonen och lite ont i hjärtat. Min lilla lilla lilla kille blev helt plötsligt så stor. Snart kommer han ta hem sin första flickvän, vilja ha moped och smyga ut på nätterna för att ränna runt med kompisar. Och jag kommer vara den där pinsamma morsan som kommer med saft och bullar när han har kompisar/tjejer hemma.

Idag när jag skulle hämta honom på förskolan cyklade han runt på en trehjuling med två av sina kompisar. De cyklade om och om igen in i en container som stod på gården och skrattade så de kiknade. När han fick syn på mig skrek han "NEEEEJ, MÅSTE CYKLA IVÄG FRÅN MAMMA!!!" varav de vände och cyklade bort så fort deras små ben kunde bära dem. Eller, Melker cyklade, de andra två sprang och knuffade på.

Jag ska inte ljuga, det gjorde lite ont. Men det är klart, det är bra att han har roligt och att han har kompisar, men nog hade det varit trevligt om han var i alla fall lite glad att se mig..

Klockan är 23.30, Malte är på topp!

en sån där körig dag igen

Efter en dag med lite allmänt småplock hemma då jag rensat ur mina smyckesskrin och Jesper har städat bokhyllan så plockade jag och Malte upp Vics och for till kören. Det var sista repetitionen för den här terminen, och mina tisdagar kommer bli oerhört tomma utan mina finaste Turbulensare <3

Efter Turbulens-repet gick jag, Vics och Alexs (och Malte som sov i selen) till subway och åt middag, sen skulle jag och Vics vidare till nästa repetition. Den här gången var det till Norrlandsoperan det bar av, för att repetera inför en föreställning som heter Stadionmusik.

Det var den mest surrealistiska repetition jag någonsin varit på. Musiken som är komponerad till den här föreställningen låter inte som något annat jag har hört förut. Det kommer bli så himla häftigt när allt sitter ihop.

ta fel på dag, sötbebis och adventure zelda!

Så där satt jag i lugn och ro i solen utanför Nya Konditoriet tillsammans med Nadia och hennes kompis Emma. Jag hade just ätit upp min macka med rostbiff och potatissallad och skulle just börja äta min biskvi när min telefon ringde. Det visar sig att det är Annie på Nail Design school. Min inbokade tid var tydligen idag och inte nästa vecka som det stod i min kalender... Damn! Vilken tur att jag var på stan, för nu hann jag ju faktiskt springa dit och få mina naglar fixade trots att jag hade tagit fel på dag.

Jag är så himla nöjd, som vanligt. Annie är fantastisk på alla sätt och hon vet alltid precis hur jag vill ha det.
Det kanske är lite svårt att se på bilden, men dekorationen i mitten är en silverfärgad snäcka. Det kändes somrigt och fint.

Det som var lite opraktiskt var ju att jag hade Malte med mig, men inte Jesper som brukar ta hand om honom åt mig vanligtvis. Så han fick sitta i vagnen bredvid. Det gick, men han var inte så glad på mig. Till sist, när Annie lade på sista lagret, somnade han... Såklart...

I förmiddags, kring 10 eller så, när jag hade matat Malte och försökte få honom att somna behövde jag gå på toaletten, så Jesper fick ta över. När jag kom tillbaka hittade jag det här. Mina sötnosar <3

Malte var lite rolig för en stund sen. Jesper tittade på ett klipp på youtube, bestående av en man som viftade väldigt mycket med händerna medan han pratade (om vad har jag ingen aning om). Tydligen var detta oerhört roande...

För övrigt så är min man bäst i världen. Såhär såg bakgrunden på mina datorskärmar ut när jag kom hem i eftermiddags.

Förstår ni hur awesome det är?!

välkommen till familjen Kaos-Hellman

Splat. Ägget slank ur mitt grepp och ner på golvet. Jag skulle baka en kaka eftersom Maja och Nadia skulle komma och hälsa på och det vore trevligt att ha något att bjuda på. Där började en period av komplett kaos.

Efter att vi hade städat upp ägget och fortsatt väga upp ingredienser, vispa och greja ringde det på dörren. Jag trodde att det var Maja. Det var det inte! I själva verket var det min kompis Johan, hans fru Iris och deras lilla bebis som kom på överraskningsbesök. Hur trevligt som helst!

Så jag står där och rör i bunken, pratar, Maja kommer, Melker står på en stol och vill också vara med. Det händer helt enkelt en hel del omkring mig där jag står. Mitt i detta kommer mina föräldrar dit och ska lämna tillbaka bilnyckeln till Peugeoten, eftersom mamma "lånade" den igår (det är ju deras bil egentligen, men då vi har ett mycket större behov av bil just nu så är den "våran" för tillfället).

Då jag ska lyfta ner Melker från stolen faller en bunke till golvet.

Tack och lov var den en bunke med mjöl i, och inte den andra som innehöll uppvispat ägg och socker. Det hade varit en katastrof. Jisses så kladdigt.. Men nu vart det bara lite vitt och pudrigt istället.

Puh.

Så, det är alltså totalt 10 personer i vårt kök + hall, varav 3 är barn. Melker pratar konstant, jag försöker få klart kakan så jag kan ställa in den i ugnen och det är mjöl överallt.

Till sist fick jag någon sorts ordning, kakan blev jättegod och vi lyckades bjuda våra gäster på fika till sist. På köpet fick de en inblick i det lätt organiserade kaos som är vår familj.

Maja ville ha receptet på kakan, så jag tänkte att jag lägger upp det här ifall det är någon annan som vill ha. Jag hittade det i en receptbok som jag fick av min svärmor Britt-Marie i julklapp. Baka i långpanna - en räddande ängel heter den. Jag gjorde en dubbel sats och gjorde kakan i en djup plåt, det blev bra proportioner mellan kaka och glasyr tyckte jag.

Ananaskaka

Detta behövs:
2st ägg
2,5dl socker
1,5dl kallt vatten
3dl vetemjöl
2tsk bakpulver
3dl krossad ananas

Glasyr:
2msk smör
1dl socker
2tsk vaniljsocker (riktig vanilj, inte någon fuskvanillin....)
1st ägg
1,5dl kokos

Gör såhär:
Vispa ägg och socker poröst, rör ner vatten och mjöl som blandas med bakpulver.
Häll smeten på bakplåtspapper i långpanna.
Grädda i 20 minuter, 200°.
Låt ananasen rinna av och bred över kakan.
Blanda alla ingredienser till glasyren i en kastrull och värm under vispning.
Låt sjuda, ej koka.
Bred glasyren över ananasen.
Grädda ytterligare ca 10 minuter eller till kakan fått färg.
Låt svalna, skär i rutor.

indoor walking och desperat bebis

Igår när jag och Maja var på stan nämnde hon att hon och hennes mamma skulle gå på indoor walking på iksu idag klockan 10.30. Jag fick för mig att jag skulle följa med.

Herre jävlar vad jobbigt det var! Jag tyckte att indoor walking, det låter ju inte så farligt... Så fel jag hade...

Men det är ju skönt efteråt såklart.

Under eftermiddagen kröp Malte runt och "tuggade" på en av Melkers skumgummibollar. Lite senare på kvällen hittade vi den bollen på golvet. Det var bara det att den hade fler kratrar än månen.. Tydligen hade Melker fått för sig att det vore en kul grej om han också tuggade på bollen, bara det att han har fler tänder och mer styrka i käken. Han fick själv slänga den i soptunnan ute på gården, för att han skulle förstå att man inte ska göra så.

Malte fick någon sorts separationsångest när Jesper och Melker gick ut.

Men det gick över snabbt när vi hade lite mamma-bebismys istället.

Jag bakade en fantastiskt god rabarbersmulpaj med kokos i idag också. Tyvärr glömde jag ta kort på den, men receptet kan ni hitta här.

Fika och annat trevligt

Såå.. Igår var jag för trött för att skriva något vettigt. Snabb sammanfattning av dagen:

Vi hade chill bebislek hos Sandra och Stefan, våra grannar. Malte och deras lille Terje lekte med deras Ikeakök och tygmat tills Terje klämde ett finger i ugnsluckan och Malte välte omkull för att sen ammas till sömns. Då bestämde vi att leken var slut och gick hem istället. Sen hämtade vi Melker hos mamma och pappa och bilden jag la upp igår togs, då Malte hade somnat i mammas famn och Melker tittade på Dora utforskaren (eller kan det ha varit bubbelguppies?). Jag strängade även om min gitarr, med hjälp av min snälla pappa som lärde mig knepet ^^

Idag har jag och Malte fikat på stan med Frida och Maja. Det är ganska häftigt att trots att vi inte ses så ofta längre så känns det aldrig konstigt eller konstlat när vi träffas. Frida kunde tyvärr inte stanna så länge, så när hon hade gått gick jag och Maja runt i lite olika butiker. Maja behövde nya kläder, så det var främst det vi tittade på. Jag provade en klänning på Gina Tricot som fick mig att se ut som en stoppad korv;

Konstaterande; mitt mål att kunna handla på vanliga avdelningen i vanliga butiker är inte riktigt här än.

Malte fick äta av vår mat till middag. Lasagnette var tydligen supersmaskens.

Snark

Trötta familjen är trött. Vi återgår till vårt vanliga program imorgon.

Stan och skägg

När jag vaknade imorse insåg jag att jag aldrig skrev något inlägg igår. Så det kommer här!

Vi spenderade större delen av dagen med Nadia på stan och ordnade lite småsaker. Jag fick en otrolig lust att börja spela och sjunga igen för ett tag sen, men upptäckte att min gitarr hade en trasig sträng, så jag gick till 4sound för att köpa en ny e-sträng. Det visade sig att en ny sträng kostade 30kr, och ett helt nytt set kostade 99kr så min gitarr fick en helt ny uppsättning. Strängarna var inte bytta på en halv evighet, så det kändes lika bra.

Vi köpte även en ram till Maltes namntavla och en låda skruv, bara för att Jesper har stört sig på att aldrig ha skruvar hemma när vi behöver det.

För ett par dagar sedan ringde min mamma och frågade om hon fick låna Melker. Först var tanken att de skulle fara ut till stugan i Rickleå och sova över, men de bestämde sig för att stanna i stan. Melker fick förstås komma och hälsa på ändå, så när vi hade varit på stan hämtade vi Melker på dagis och for hem till mina föräldrar. Han sprang raka vägen in och hade knappt tid att säga hejdå. Det känns bra att han är så trygg med våra föräldrar, även om det på något vis hade varit lite skönt om han blev bara liiiite ledsen också :P

På tal om något helt annat! Jesper gick till sist med på att klippa sitt skägg för drygt en vecka sen. Han hade sparat i flera månader och jag var otroligt less på hur långt det var. Närmare bestämt såhär långt..

Hamburgare och skruv (inte tillsammans då, men ni fattar)

Klockan 7 imorse fick jag ett sms. I det stod det: ring gärna när du är vaken. Det var från min vän Nadia. Jag funderade på vad hon kunde tänkas vilja.

Det visade sig att hon hade problem med att få ihop en sänggavel som hon hade köpt, samt behövde lite hjälp med att sätta upp lite tavlor, krokar och lampor.

Efter lunch for alltså jag och Jesper dit för att hjälpa henne. 

Vi pysslade på där tills det var dags att hämta Melker på dagis. 

Efter att ha hämtat Melker, pysslat lite till hemma hos Nadia, handlat på Ica maxi och farit hem igen kom jag på att det skulle vara grillfest ikväll på församlingsgården. Jag hade tänkt att vi skulle fara dit, men jag var inte säker på om någon vi kände skulle vara där. Då ringde Vics och sa: change of plans, lets go! (Eller något liknande). Så det gjorde vi!

Det visade sig att ganska många ur kören var där och vi ockuperade snabbt ett bord tillsammans. Det serverades hamburgare med bröd och Malte åt mer än vad Melker gjorde. Melker fick visserligen syn på lekrummet dom låg vägg i vägg med rummet där vi satt och åt, så han hade inte tid att äta. 

Det blev en trevlig kväll med trevligt sällskap. Jag har inte tagit en enda bild idag, så ni får överleva utan. Jag ska försöka bättra mig till imorgon.

Borta bra men hemma bäst

Idag startade jag och Rebecca tidigt med mandelpannkakor till frukost innan hon gick till jobbet. Sen plockade jag ihop det sista av packningen och vek ihop sängkläderna som jag hade använt under vistelsen. Det var dags att åka hem.

Malte sov ända fram tills vi var tvungna att gå ut till taxin, så jag fick lyfta över honom till babyskyddet i pyjamas. Vi tog oss på tåget utan problem den här gången, och hittade igen våra platser. Av någon anledning envisades sj:s hemsida med att boka platser som inte låg bredvid varandra, utan jag hade plats 1 och Malte plats 4, rakt bakom. Jag struntade högaktningsfullt i det och satte mig på plats 3 istället. Som tur var var det inte något problem med den äldre herren som egentligen skulle ha den platsen.

När vi hade varit på väg i kanske 15-20 minuter hörde jag ett argt vrål en bit bakåt i vagnen. Några minuter senare kom en liten tjej krypande på golvet, tätt följt av hennes pappa. Hon fick syn på Malte och såg helt överförtjust ut. Sen fick hon syn på påsen med majskrokar som låg överst i den öppna skötväskan på golvet, och såg helt lyrisk ut.

Den lilla tjejen visade sig heta Isa, och pappan hette Robert. De slog sig ner på en ledig plats och lekte med oss större delen av resan. Isa fick en massa majskrokar, barnen lekte på golvet och jag och Robert fick någon att prata med under resan. Tiden gick riktigt fort på det här sättet och snabbt var vi hemma i Umeå igen.

Nu har jag och Melker hunnit bygga en massa duplo, dansa vilt till System of a Down, klättra på mammaberget (Melker då, jag var upptagen med att vara berg) och allmänt mysa. Båda barnen sover och lugnet har lagt sig.

Vi har haft det så bra i Sundsvall, men nog är det skönt att vara hemma.